Ingen överraskning av Phontrattarnes
På torsdag är det premiär på årets upplaga av Phontrattarnes Grand show på Reginateatern i Uppsala. Då blir det musikalisk underhållning efter en väl beprövad modell.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Vi behöver inte uppfinna hjulet varje gång. Vi har en etablerad form för vår show och vet vad som går hem hos publiken. Men sedan förnyar vi oss inom den formen och utvecklar den, säger Andreas Blomstrand.
Så publiken kommer att känna igen sig. Det blir klassisk storbandsjazz av 17 musiker och fyra sångare, varvat med musik som Phontrattarne tycker är rolig och underhållande. Harry Brandelius är ett exempel, Povel Ramel och dansbandmusik från 70-talet av Jigs två andra.
På frågan om det är någonting i årets show som sticker ut och är annorlunda från tidigare år, svarar Andreas Blomstrand att nja, inget omvälvande kommer att ske, men lite överraskad kommer publiken nog ändå att bli av själva innehållet.
- Överraskad men inte chockerad, säger han.
Saknar handling
Sju dansare står också på scenen.
— Det är ju lite smådammigt att ha storband med balett. Men vi gör det så pass underhållande och modernt att det inte känns gammalt, säger Andreas Blomstrand.
Torsdagens föreställning utspelar sig i Uppsalamiljö men har ingen direkt handling. Det är lösryckta nummer, en show med musikalisk underhållning utan något sammanhållande tema.
— Den som vill gå och se något djupsinnigt ska inte välja Phontrattarne. Men om man är ute efter underhållning, då är vi modellen, man har väldigt kul i två timmar, säger Andreas Blomstrand.
Svenska showorkestern Phontrattarne bildades 1956 och nästa år firar orkestern 50-årsjubileum med en stor show på Upsala Stadsteater.