Identitetslekar om ung vilsenhet

Pjästiteln syftar på ett citat från William Shakespeares diktning: Det ting vi kallar ros//Med annat namn dock lika ljufligt doftar. Namnbyten och identitetslekar är just vad det handlar om i Vajande husets föreställning, men av modernare ochmer absurt slag än vad Shakespeare sysslade med i sina komedier.Tre unga kvinnor lottar emellan sig vem som ska ha vilken roll varje dag. En av dem blir sur då hon får den ständiga niten, den en gång mobbade Lisa. Helst vill hon vara den åtrådda Charlotte eller möjligen den ljuva Sofi, men dessa lotter tycks oftast falla på de båda andra.I sig själva är dessa tre inga alls, eller avklädda som egna personligheter. Detta enligt en överenskommelse de gjort en gång i tiden. Det absurda understryks med att de berättar om dagens göranden som sina rollfigurer i tredje person.Dag Thelanders 35 minuter långa enaktare utspelas på flera plan och gestaltar väl en vilsenhet man kan känna som ung människa i början av ett vuxenliv. Ändå stannar den vid att vara en skiss, en dramatisk idé, eller blott ett avstamp för vidare funderingar runt allas våra existentiella villkor. Det är ju för all del inte det sämsta.De tre unga skådespelerskorna lyfter fint fram känslor och strävanden som finns hos deras rollfigurer — men det är lite motsägelsefullt, eftersom de påstår att de är helt nakna och tomma vad gäller egen personlighet.Ingen människa är ett tomt blad. Men tanken på att få byta roll för en dag är onekligen lockande.Föreställningen ges sista gången i dag, fredag, på Reginateaterns lunchscen.