Hyllad romansvit omarbetad för scenen
Regissören Karin Enberg och dramatikern Gunilla Boëthius börjar nu ana resultatet av arbetet med att omarbeta Elsie Johanssons romantrilogi om uppländska Nancy för scenen.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
— Det är nog viktigt att poängtera att uppsättningen inte är en exakt återgivning av böckerna. Föreställningen är tänkt att kunna ses både av de som läst dem och de som inte gjort det, säger regissören Karin Enberg.
Uppväxt i Uppland
Pjäsen Nancy Viktoria handlar om den 13-åriga Nancy som håller på att växa upp på den uppländska landsbygden på fyrtiotalet. Vanna Rosenberg, som tidigare gästat Upsala stadsteater i föreställningarna Friheten och Tusen och en natt, spelar titelrollen. I sin familj, Tå-Pelles, upplever Nancy värme och gemenskap. Utanför hemmets väggar hamnar hon i utanförskap, då familjen hör till de lägsta på den sociala skalan, de egendomslösa.
Nancy är studiebegåvad. Hon har två äldre systrar, Betty och Dora, som spelas av Maria Antoniou och Inga Onn. Storasystrarna är varandras motsatser, och de blir båda Nancys förebilder i vad det kan innebära att bli ung kvinna.
Fick inga råd
Gunilla Boëthius vill gärna kalla sin pjäs "en annan sorts Tre systrar".
— Inför arbetet med dramatiseringen mötte jag Elsie. Hon gav mig inga råd alls. I stället gav hon mig en bild att tänka på, bilden av suset av tallar på åsen, berättar Gunilla Boëthius.
— Det gav mig poetiska associationer, av sorgsna toner och frihet.
Gunilla Boëthius har mest byggt sin pjäs på den första av böckerna i sviten, Glasfåglarna. Detta därför att hon upplever att det starkaste dramat finns inbyggt i den boken.
— Men jag har plockat friskt från de andra böckerna också. Jag har läst dem mest av alla, tror jag, och fäst mig vid hur intrikat uppbyggda de är. I mesta möjliga mån har jag försökt behålla språket i dem, men annars strävat efter att göra personerna till "mina".
Skam och skuld
Både föreställningens regissör och dess dramatiker poängterar allmängiltigheten i pjäsens handling. Att Nancys känslor av skam och skuld, men också hennes styrka borde kunna kännas igen av många trots att handlingen utspelas för mer än ett halvt århundrade sedan.
— Det är häftigt att pjäsen har unga kvinnor i fokus, säger Karin Enberg.
— Vi bjuds in till Nancys värld och får följa henne under ett par viktiga år i livet. Hon gör smärtsamma erfarenheter men får också lära sig att inte skämmas för att hon är fattig eller för att hon är bäst i klassen. Det bästa är att hon inte är som teaterschablonen av en ung kvinna som förlöses av en man. Nej, Nancy är allt annat än en traditionell kvinnoroll.
Bygge i trä
Marika Feinsilber har skapat en scenografi i trä. Såväl golv som sidstycken och den lilla torpstugan ser ut att vara byggt av renhyvlade brädor. Radion i Tå-Pelles stuga har en viktig funktion som tids- och stämningsförmedlare.
Ur den ljuder Lars-Erik Larssons Pastoral svit, men också tidstypiska schlagerörhängen med artister som Ulla Billqvist, Tutta Rolf och Sven-Olof Sandgren.
Gunnar Ekman har gjort kostymer i färg till Nancys familj och i svartvitt till resten av rollfigurerna och Jonas Nyström ljus som också innebär ljusprojektioner. I övriga roller finns Anna Carlson, Robin Keller, Gunilla Larsson, Julia Marko Nord, Crister Olsson och Christoffer Svensson.
Nå, har Elsie Johansson haft några synpunkter på dramatiseringen, undrar jag avslutningsvis.
— Hon har varit väldigt generös. Vi har pratat med varandra då och då och någon gång efter en läsning av pjäsen har hon sagt att " folk springer ut och in på scenen, jag har svårt att få överblick", berättar Gunilla Boëthius.
— Det är nog inte riktigt hennes Nancy i Gunillas pjäs, eller i min regi och Vannas gestaltning, men det är en mycket nära kusin, säger Karin Enberg.