Det är väl bara att skicka ett tack John Cleeses ex-fru (och hennes advokat). Utan dessa och pengarna till underhållet han nu måste dra ihop hade väl denne komikerikon aldrig hamnat på scenen i Uppsala. Så STORT tack! Ett inte lika stort tack för att detta tydligen också drev up biljettpriserna till rekordhöjder i Uppsala, men det går väl inte att skilja på dessa fakta. Underhållsturnén heter också Alimony 2: Feeding the beast. . .
Redan från start står det helt klart att här har publiken samlats till ett frälsarmöte. John Cleese möts med rop och taktfasta inklappningar redan när han tar första steget in på scenen. Annars är det inte mycket som låter ana en kväll i humorns tecken, snarare en torr föreläsning eller affärsföredragning: ensam man med ett par overheadskärmar och ett skrivbord. Det är allt.
Men mer behöver inte heller denne fantastiske underhållare. Det räcker med att han öppnar munnen så rinner det ena skämtet efter det andra ut utan att han verkar anstränga sig. Han talar först engelska med svensk brytning men slutar efter en stund eftersom det låter ”så sorgligt”. Han talar ju också den högt utbildades engelska så det är inga större svårigheter att hänga med.
På ett vis är det genialt enkelt: han berättar om sitt liv och visar enstaka bilder och filmklipp på skärmarna. Alltså minimalt med rekvisita att släpa på och sitt eget liv kan han på förhand. Lite väl enkelt kan man tycka i bland att visa roliga klipp ur gamla succéer.
Men det fungerar mycket bra som föreställning. Särskilt roligt är det att få hans livshistoria från start. Den förklarar mycket av det som är hans signum som komiker, inte minst hur den multifobiska mamman kommit att påverka honom.
Hans minnen om barndomen och den första tiden som underhållare bjöd på en del som jag inte kände till tidigare och var kvällens största behållning, den andra halvan höll inte riktigt samma höga nivå. Det är också roligt och intressant att höra om hur han arbetade ihop med ett antal av de stora brittiska komikerna Man inser att humorn är det som hållit honom vid liv, bara att lära av. Fast han hjälper ju till bra för oss andra också, ett gott skratt lär ju förlänga livet. . .
Förutom ex-hustrun visade han utan misskund vad han tycker om marknadsavdelningarna. Efter varje nämnande av sådana spottade han över axeln. Annars framstod han som en luttrad men inte resignerad sympatisk man, långt från sin figur Basil Fawlty. En aning självgod på sina ställen men det är en randanmärkning.
I början av showen gav han räkneexempel på vad han skulle kunna ha gjort för skilsmässopengarna i stället. Om vi gör samma slags räkning så kostade hans framträdande för de flesta tio kronor i minuten. Det var det nog ändå värt som upplevelse.