Hjärtvärmande teater

Det spritter av glädje i den knubbiga kroppen när Lilla Grisen skuttar fram genom landskapet. Att hon är hopsatt av tyg och papier maché och har en stålfjäder som uttrycksfull hals är en bisak i sammanhanget, liksom att hon manövreras av dockspelare gömda bakom tvådimensionell scendekor. Illusionen är fullständig: här skuttar en glad gris.

Men Lilla Grisen har en önskan som är svår att uppfylla. Hon vill flyga. Medan de andra grisarna är nöjda med att böka och mumsa skulor i stian ger hon sig ut i höstlandskapet för att leta efter någon som kan lära henne.
Teater Spektaklets föreställning Lilla Grisen flyger bygger på en spännande och rolig animerad tiominutersfilm av Alicja Jaworski, men Margaretha Löfblad har byggt ut den till tredubbel längd utan att någonting känns som utfyllnad. För den som sett den fina filmen blir föreställningen ett exempel på hur teater kan inspireras av film och samtidigt vara distinkt som just teater.

Mycket ligger i Margaretha Löfblads, Per Löfblads och Carina Roséns dockspel, som genom att ofta bara vinkla dockornas huvuden skapar hela personligheter åt grisar, en hare, en mullvad och inte minst en raggig gråvarg med vassa tänder och vänligt dalmål. En personlig favorit är den långbenta grodan som njutningsfullt visar grisen hur man simmar - "glöm inte bentagen!" Men också själva scenografin, som sträcker sig från det begränsande staketet närmast publiken till den längtansblå himlen långt där borta, ger fler dimensioner åt den enkla upprepningssagan.
De logiska luckorna behöver man inte låta störa sig av (och en deus ex machina ska ju för all del vara oförklarlig) - Lilla Grisen flyger rätt in i hjärtat.

Hjärtvärmande teater

Lilla grisen flyger är en halvtimmes hjärtvärmande teater som rekommenderas åt alla som har möjlighet att se den, skriver Mårten Markne.