Hjalmar hemma på krogen

Peter Flacks nya revy, Kyss Hjalmar flyttar i år från Badhuset i Örebro till Hjalmars egen nöjeskrog vid Järntorget. En rationalisering som var väntad, därför att det ger ägarna (det vill säga Flack med flera) större vinster på grund av lägre utgifter. Detta under förutsättning att man lockar lika stor publik som tidigare år. Det går nog. Av höstens 28 000 biljetter har mer än 21 000 sålts i förköp.Nu återstår för Hjalmar med följe att se till att den stora, trogna publiken underhålls, så att nöjeskrogen lever upp till namnet.FlabbskratthumorMin bedömning av torsdagens premiärföreställning är, att det lyckas på grund av en bred och duktig ensemble. Peter Flack har i många tidigare revyer varit den store underhållaren, som främst med monologer förankrat sin flabbskratthumor i samliv och politik. Han är nu inte lika dominant på detta område. Premiärkvällens första monolog var nästan uddlös. Och bara en fräckis fick godkänt.RollprestationerMen när tretimmarshowen var till ända, summerade jag ändå en bra föreställning, främst på grund av rollprestationerna och den perfekta musiken.Det började befängt och roligt med att Hjalmar själv i grå kostym, röda strumpor och lacksandaler äntrade scenen som Dean Martin. Då började den utlovade, glittrande showen, för efter en stund lyste hela karln av ljusdioder i kostym, hårtofs och drinkglas och "Dean Hjalmar Martin" var ett befängt, men lyckat faktum.Kvalitativt jämförbara rollprestationer dyker upp flera gång-er under showen. Jag minns gärna Peter Flack som Carl-Jan Granqvist och Marie Kühler som Lotta Bromé med pluspoäng till Peters Carl-Jan.TV-parodiEn annan höjdare var idolnumret, det vill säga Peter Flacks parodi på det nya tv-program som mest spolar talanger. Där gör Peter Flack en Per Gessle så bra att jag häpnade. Naturligvis spolade juryn Gessle och förutspådde att ingen människa kommer att lägga ut ett öre för att lyssna på honom.Peter Flack gör också Sven-Göran Ericsson, och bland dansarna, de så kallade "enterwaiters" finns en godkänd "Frank Sinatra", en mycket bra "Mick Jagger" och en perfekt "Marilyn Monroe".Perfekt samarbeteAllt detta och mycket mer ackompanjeras av en enmansor-kester, förmodligen den bästa jag hört. Schlagerkungen och musikern Stephan Berg är sedan några år fast förankrad hos Peter Flack.Jag har aldrig hört dem samarbeta så bra som nu. Den ljud-maskin som Stephan Berg styr med en vanlig pianoklaviatur kan ge exempel på allt: stjärnviolinisten Paganini, jazzmusi-kern Gerry Mulligan, eller svenska popgruppen Gyllene Tider.Musiken och ljudet var i torsdags kväll fantastiskt bra. Det gjorde Järntorget i Örebro till ett litet Las Vegas, eller i alla fall som Peter Flack sa:— Las Viby.