Henrik Dorsin tänjer gränserna

Den som lyckats skaffa biljett till Henrik Dorsins show får en garanterat livad kväll, tycker Gunnar Carlsson.

Foto: Pelle Johansson

Teater & musikal2007-02-02 12:36
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Henrik Dorsin stod för de roligaste inslagen i Orphei Drängars Caprice i december. Den som missade honom får nu sitt lystmäte på Reginateatern.
Henrik Dorsin show är upplagd som en traditionell föreläsning med power point-presentation. Med halsbrytande exempel och tokrolig statistik lägger Henrik Dorsin ut texten om vad som är godkänd kvalitetsunderhållning. Framförandet avbryts ideligen av reklaminslag för kultursponsorn Pfilz frikadeller eller dråpliga sångnummer. Det kan vara parodi på en fransk chanson, eller vad sägs om en rapp om en svår uppväxt på Lidingö, där korv i ugn i fredagskväll blir en svårmodig upplevelse.

En Frank Sinatra-låt handlar om en självmordsbombare.
Henrik Dorsin är inte oförarglig utan tänjer på gränserna för vad man kan skämta om. Publikreaktionen kan ibland bli ett ängsligt fniss, men Dorsin vinner i längden.
Han har ett gäng skickliga musiker som stöd och han är en duktig imitatör. Men han är en ännu bättre sångare och det lyfter många nummer minst 87 procent, för att använda hans eget språk.
Operaparodi är humor av det mest traditionella slaget, men Dorsins musikaliska akrobatik från ett studiebesök på Operan slår knockout på åskådaren, även för den som hört det förut.
Vilket tempo! Hur orkar karln?
Parodier på Povel Ramel och Magnus Uggla känns också mindre originella, men ett Cornelisnummer om en nattlig måltid med "en gaffel kort" har den där extra, galna kryddan och blir en av höjdpunkterna.
Den avslutade minimusikalen om Alliansen är inte poänglös med sina rallarsvingar åt alla håll, men ojämn. Dock tar den sig på slutet.
Detta är godkänd kvalitetsunderhållning, dvs 100 procent humor.
Godkänd kvalitetsunderhållning - vad är det?
med Henrik Dorsin

Reginateatern
1-3 februari
Musik: Andreas Alfredsson, Andreas Grill, Fredrik Hermansson, Bobo Ölander och Fredrik Bergenstråhle