Hel del vassa skämt

Det började blygsamt på diskoteket Shazam i Stockhom 1976. Med åren växte det och folkhemmet tog dragshow till sina hjärtan. Utmärkelser och utsålda hus har präglat mycket av After Darks verksamhet och nu senast anföll de schlagern. Låten la Dolce Vita blev en av de allra mest spelade från årets final.Den låten går också som en rosa tråd genom nya föreställningen. Självklart kommer den som avslutning, lika givet spelas den i många olika tappningar showen igenom.Schlager är också ett givet tema. En av höjdpunkterna är en lagom elak parodi på Lena Ph, Carola, Kikki, bröderna Herrey och andra. Utan att avslöja för mycket kan nämnas att mikrofonstativ är en viktig ingrediens.Annars märks att det är svårt att utmana och parodiera. Själva konceptet med män utklädda till kvinnor är ganska uddlöst nu för tiden även om det görs skickligt. Något spänningsmoment i det lär knappast vara aktuellt längre.Det enda i den vägen som kvällen bjuder är en sensuell dans mellan två män - som män - där det plötsligt är seriöst. Oväntat och dessutom vackert utfört.Showen är ojämn i övrigt. Den bjuder på en hel del stora skratt och man har en trevlig kväll i detta sällskap. Men ibland är det lite tomgång.Somligt är svårt att förstå riktigt, som t ex häcklandet av Agnetha Fältskogs mediaparanoia. Elakt men poänglöst.After Dark hamnar hamnar i bland lite i gäng med Magnus Uggla (som de också gör narr av). Det är svårt att vara fyndigt elak utan att bara vara rå eller plump.Här finns dock tillräckligt med bra nummer för att hålla showen i gång i nästan två timmar. Roligt också med dessa fantastiska utstyrslar som Lindarw får till åt sig och de övriga.Ändå måste After Dark ta till en kavalkad på gamla försyndelser. Ett långt stycke mot slutet är ren nostalgi för de invigda och kunde ha kortats.Christer Lindarw och Lasse Flinckman sjunger mer än någonsin själva liksom ensemblen. Tyngdpunkten ligger dock fortfarande dock på mimandet. Det har sina stora poänger att förutom sångnumren plötsligt höra dem tala med röster av Ulla Skoog, Suzanne Reuter och Maria Lindqvist. Eller varför inte av parodioffren själva.Som helhet är After Dark en klart godkänd föreställning.