Hamlet x 2
Hamlet är pjäsernas pjäs. I dag fredag har den premiär i både Uppsala och Stockholm. Nöje fredag samtalar med Helena Bergström och Aksel Morisse om deras förhållande till världens mest kända danska prins.
Helena Bergström som Hamlet
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Alldeles innan har hon dragit Varamonologen inför kamerablixtar och intensivt lyssnande journalister, smekande ena handleden med en dolk.
- Vi tog tjuren vid hornen och körde den där direkt för er liksom, säger hon leende och avväpnande till den allvarliga journalistskaran.
- Hörde ni att vi tagit bort ett ord för att följa rytmen bättre? Några kommer säkert att reta sig på det!
Jan Mark har gjort en nyöversättning av Hamlet till Stockholms stadsteaters uppsättning. Bearbetningen rymmer en del uppdateringar, som exempelvis att man talar om att gå ut och hämta öl på ett ställe nära Sergels torg i stället för en pub som lär ska ha legat vid Shakespeares egen Londonscen, The Globe, på 1600-talet. Den uttalade målsättningen är att berätta om människor här och nu, inte från tidig medeltid, som ursagan är hämtad från, ej heller människor från Shakespeares elisabetanska 1600-tal.
Senast Helena Bergström och föreställningens regissör, Philip Zandén, arbetade tillsammans var med Ett dockhem, på Stockholms stadsteater. Stora delar av den ensemblen har följt med till Hamlet. De två dödgrävarna gestaltas även de av kvinnliga skådespelare, Marika Lindström och Meta Velander och Hamlets kompis, Horatio, gestaltas av Sanna Krepper. Philip Zandén säger sig inte vilja rida på någon queer- eller transavåg när han valt kvinnliga skådespelare i manliga roller. Han har valt Helena Bergström till Hamletrollen för hennes kvaliteter som artist och för hennes förmåga till folkligt tilltal.
- Jag ville åt hennes förmåga att gestalta en vanlig människa, utan någon air av finkultur, säger han.
Helena Bergström blev dock ganska paff när hon, "en medelålders tvåbarnsmor", fick frågan om hon ville ha rollen.
- Det var en omtumlande fråga och jag tycker det var modigt att ställa den. Men jag tycker det var modigt av mig att svara ja, också. Nu tycker jag att det hela är självklart!
Det enda krav hon hade för att acceptera rollen var att den som skulle spela Ofelia inte skulle vara längre än henne själv, 1,60. Nu blev det Marie Robertson som fick den rollen och hon är 1,75. Helena Bergström får stå på tå om hon ska pussas, men det går bra.
- Jag är ju äldre än Marie, så kanske det har någon betydelse för att det inte känns konstigt, säger hon.
Ofelia beskriver hon som ett offer. Hamlet talar Helena Bergström om i termer av djävlig, odräglig och underbar. Philip Zandén lägger till att Hamlet är en besatt amatörteaterman, en ifrågasättare, melankoliker och kärlekssökare. Men framför allt en människa.
- Hamlet är den mest fantastiska roll som finns. Den har verkligen allt. Det är extra roligt för mig att få säga alla dessa repliker om viktiga och stora saker om filosofin och existentiella frågor. Det händer ju inte så ofta annars att en kvinnlig skådespelare får säga sånt, det är helt underbart, säger Helena Bergström.
Det är inte första gången Helena Bergström spelar en mansroll. I Shakespeares Trettondagsafton spelade hon båda syskonen Viola och Sebastian. Helenas förberedelser för rollen som Hamlet har givetvis handlat mest om att närma sig och hantera texten som hon "läst som sjutton". Men hon har också lärt sig att fäktas och tvingats träna lite mer fysiskt då rollen kräver det.
- I början klev jag omkring bredbent, likt bilden av en man, på repetitionerna, berättar hon.
- Numera tänker jag inte på att hitta manliga kroppsuttryck på det viset. Det viktigaste är att spela människa. Mycket av inspirationen till rollen får jag från min sexåriga son Tim, ja, från båda barnen, faktiskt, säger hon och drar i den åtsmitande resårgördeln under det svarta linnet som håller in hennes bröst.
Helena Bergström behandlas som en kille av resten av ensemblen även om de kallar henne "hon" när de talar om hennes rollfigur. Själv tycker hon att hennes rollfigur har en lätt feminin och intellektuell anstrykning.
- Den bästa Hamlet jag har sett är Thomas Di Leva i Amledo på Folkteatern i Gävle. Han fungerade så bra i rollen just därför att han absolut inte var macho, snarare skör och intellektuell.
- Det lät väldigt kul när han sa repliken "Svaghet, ditt namn är kvinna". Jag har också väldigt roligt när jag säger den, ha,ha.
Det är heller inte första gången Helena Bergström spelar i en pjäs på Stockholms stadsteater som sätts upp samtidigt på Upsala stadsteater. Senast det hände var i Luigi Pirandellos pjäs Sex roller söker en författare 1989, som alltså sattes upp samtidigt på Upsala stadsteater och Stockholms stadsteater.
- Det är bara kul att vi spelar samma pjäs samtidigt, säger hon. Precis bara kul! Önska Aksel lycka till förresten.
Aksel Morisses Hamlet är en kille i en dansk renässansfamilj.
- Hamlet är en mångfasetterad roll. Man träffar honom i många olika situationer, tillsammans med olika människor, men också ensam där han kan reflektera öppet och fritt, säger Aksel Morisse under en lunchpaus i Upsala stadsteaters kafé.
- Det är en prins i ungefär min egen ålder, runt trettio, som mist sin pappa och är mycket ledsen för det. Han tycker att hans mamma har gift om sig alldeles för fort och dessutom med hans farbror, det tycker han är riktigt vidrigt. Dels sörjer han, dels tycker han att det är något som inte stämmer. Men han är en rolig, vältalig och modig person!
På vilket sätt menar du att han är han rolig och modig? Han brukar ju anses vara dyster och tvehågsen?
- Han säger roliga saker med en humor som nästan gränsar till studentikos och han är otroligt bra på att uttrycka sig. När det gäller modet, ja, han står ju faktiskt helt ensam med uppdraget som hans pappas ande har gett honom: att hämnas pappans död. Trots att han tvivlar och känner sig osäker anden kan ju faktiskt vara djävulen så går han vidare. Men han ifrågasätter ju också hämnden, om den verkligen måste vara så exakt tand för tand.
Upsala stadsteater spelar pjäsen enligt Britt G Hallqvists översättning från 1986. Just som Ingmar Bergman använde sig av vid en Dramatenuppsättning samma år. I Upsala stadsteaters uppsättning har man valt att stryka de delar som rör den norske prinsen och härföraren Fortinbras och det krig som pågår utanför den danska kungafamiljens slott. Här är familjedramat i fokus.
Scenbilden ska påminna vagt om en elisabetansk scen, dock försedd med sexton dörrar. Uppsalaensemblen kommer att bära renässanskostymering, vilket bland annat innebär att Aksel Morisses Hamlet ska bära puffbyxor. Aksel Morisse har undvikit att se hur andra gjort rollen. För att förbereda sig för rollen har han läst pjästexten, om och om igen. Han har slagits av hur likartat Shakespeares rollfigurer tycks tänka jämfört med människor i dag.
- Det finns ingen pjäs som är bättre än Hamlet om man vill skildra existensiella frågor om livet, kärleken och döden och jag vet ingen modern dramatiker som skulle kunna skriva något liknande i dag.
Vid första läsningen lät han texten bara sila genom hjärnan och hans egna erfarenheter. Efter att ha repeterat och hanterat texten under flera veckor upplevde han att texten börjar ge tillbaka tankar och föda nya associationer.
- Shakespeares Hamlet vidgade min världsbild och har fortsatt med det under repetitionsarbetets gång, säger Aksel Morisse.
- När jag närmat mig rollen har jag försökt placera mig i de situationer Hamlet hamnar i. Hur skulle jag ha reagerat om min pappa dog och min mamma gifte om sig snabbt? Regissören Ole Anders Tandberg har hållt sig väldigt öppen till texten och lämnat mycket öppet för diskussioner under arbetets gång.
Trots att nästan alla dör på slutet tycker Aksel inte att Hamlet är en helt svart pjäs rakt igenom.
- Det finns något hoppfullt även i den i synnerhet om man får något ut av pjäsen som helhet.
Hans instudering av rollen har också inneburit ett nytt liv rent bokstavligen. Hans son, tillika barn nummer två, Edvin, är jämngammal med hur länge han brottats med rollen, fyra månader.
- Jag har en dotter, Olga, som är fyra år också. Barnen ställer verkligen ens uppfattning om tid och rum på ända och man blir medveten om hur svårt det kan vara att räcka till. Å andra sidan har jag barnens sätt att leka som modell för hur jag vill spela teater, nämligen leka för att lära och för att bearbeta och detta på ett stort allvar.
- Jag när en dröm att någon gång få regissera. Samtidigt är det viktigt att inte slukas helt av teatervärlden. Jag och min fru Åsa Forsblad, som också är skådespelere, har skaffat oss ett ställe på Österlen där vi vistas med barnen hela somrarna för att ladda batterierna och för att komma ifrån teaterarbetet.
Nyligen har Aksel Morisse lagt rollen som den fula ankungen i familjemusikalen Honk! på hyllan. En roll som lite vagt påminner om Hamlet och där styvpappans roll spelades av Gustav Levin som nu också spelar Hamlets styvpappa, Claudius. Även Mikaela Ramel var med i Honkensemblen och här gestaltar hon Ofelia.
Med Hamlet får Aksel Morisse dyka aningen djupare i styvfamiljens mörkare djup.
- Hamlet är en fantastisk studie av människan och varför vi handlar som vi gör, irrationellt och med dunkla drivkrafter, säger Aksel Morisse.
- Det är jättekul att de ska spela den i Stockholm också. Det är ju roligt om publiken ser båda uppsättningarna för att jämföra. Jag känner inte Helena Bergström, men jag önskar henne lycka till med rollen!