– Vad har jag egentligen att leva för?
– De har ju alltid golfen.
En replikväxling som sammanfattar Fore! ganska bra. En komedi fullspäckad av torr brittisk humor, lustiga förvecklingar och knasiga karaktärer när golfskämten haglar.
Föreställningen i fyra delar bygger på berättelser av den engelske författaren P.G. Wodehouse, som själv var en stor golfentusiast och skrev sina golfhistorier på 20- och 30-talet. Fore! utspelar sig också i 30-talsmiljö, med Wood Hills Golfklubb som nav. Klubben befolkas av karikatyrer av brittiska överklassmänniskor som lever för att spela golf.
Varje del utgör en egen berättelse och samtliga innehåller en kärlekshistoria där respektive förhållande är i fara, men på olika sätt löser sig med golfspel som botemedel. Riktigt roligt blir det när den ryske författaren Brusiloff, spelad av Paul Kessel, gör entré på litteraturklubben i fjärde delen. I övrigt puttrar det på i lagom komedimak med fyndiga liknelser, passande 30-talsmusiknummer och historier som trots det naiva uttrycket är fängslande.
Den skulle ha vunnit en del på att illusionsbrotten och John Fiskes mellanprat med publiken skalats ner en del för att få upp tempot. Och även om skrönegenren kännetecknas av fylligt berättande fungerar det bäst när förklarandet står åt sidan i de mer gestaltande delarna. Trots invändningarna är Fore! en föreställning med driv som känns klart kortare än de två och en halv timme den pågår, till och med när man är oinitierad och missar hälften golfvitsarna.