Det var ett tag sedan, närmare bestämt inte sedan 2008, som Östgöta Nationsteater satte upp något i nationens bibliotek, som ända sedan starten 2004 fungerat som teaterns spellokal. När man spelade Strindbergs Den starkare för ett par år sedan lånade man Reginateaterns scen. De där första åren gjorde man sig snabbt ett namn som Uppsala studentlivs seriösaste teaterförening.
Ambitionsnivån låg på en förvånansvärt hög nivå. Man satte upp författare som Lorca, Lagerkvist och Maupassant. Rent av att man vågade sig på Jon Fosse, den norske minimalistiska mästaren som till och med fullblodsproffsen brukar ha svårt att få rätsida på.
Därför känns det extra förvånande att Östgöta nationsteater nu återvänder till sina gamla spellokaler med en sådan bagatell som Toras brudgumsfärd faktiskt är, en föreställning som snarare drar åt spexet än den mer traditionella talteater man sysslat med tidigare. Pjäsen bygger på den fornnordiska myten om hur Tor får sin hammare stulen av jättarnas illvilliga hövding Trym och tvingas klä ut sig till kvinna för att lyckas återvinna den.
Här har man dock i första hand använt sig av serien Valhall från 80-talet och Tor har så att säga redan från början bytt kön. Här heter han, eller hon, Tora och är således en kvinna som tvingas klä sig i manskläder för att få tillbaka sin Mjölner. Loke har blivit Loka (givetvis görandes entré med en flaska av det bubblande vattnet med samma namn i handen) och Oden är Odna – en ovanligt pilsk gudakärring. Med denna så kallade ”gender swap” har man nog försökt göra några bitska poänger på det patriarkala manssamhällets bekostnad, men det blir tyvärr inte mer än några plumpa penisskämt.
Annars är väl det bästa man kan säga om Toras brudgumsfärd att den innehåller flera goda intentioner, men att dessa intentioner inte arbetats igenom tillräckligt för att få ordentlig gestalt på scen. Detta är nämligen inte en färdig föreställning. Snarare känns det som en repetition för öppen ridå. Texten sitter inte riktigt, scenväxlingarna är klumpiga och alltihop känns riktningslöst. Man hade nog behövt ytterligare några veckor på sig för att få allt på plats. Nu är det en föreställning bestående av en samling inte riktigt färdigarbetade idéer.