God balans mellan sötma och sälta

I monologen Så går en dag, som i går hade urpremiär på Stockholm stadsteaters soppteaterscen, får man ett smakprov av alla dessa Gardellvarianter. Ett Gardellmedley, eller en ”best of” om så vill. För här ligger trots allt fokus på det som Gardell gör allra bäst; de skarpsynta vardagsbetraktelserna. Gardell är ju outsidern som blivit normalitetens och den livskrisande medelklassens kanske främsta skildrare.

Monologen på Klara soppteater bygger på den över tio år gamla kollektivromanen Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter (kanske Gardells bästa). Karaktären Anna har här fått en soloshow, där mycket av texten är hämtad i stort sett direkt ur romanen. Insprängt i föreställningen läses några guldkorn ur Gardells twitteflöde upp. I sig roliga, men i sammanhanget mest dramatiska stoppklossar. Ann-Sofie Rase gör en skör Anna, som i sitt avkomna uppror fint fångar den ömhet med vilken Gardell skriver fram sina karaktärer.

Det hela har blivit en lunchföreställning som säkert faller Gardellkonnässörerna väl i smaken, dock utan någon vidare smakmässig komplexitet, men med en god balans mellan sötma och sälta.