Videon är inte längre tillgänglig
När judarna byts ut mot smålänningar i Norrlands Nations Spexensembles tappning av Andra Moseboken råder det febril Gnosjöanda i Faraos Egypten. Krestina (Josefina Wennang) vill inget hellre än att släpa sten till pyramiden: "Jag älskar den här arbetslinjen jag, jag har inte varit arbetslös en enda dag", utbrister hon, medan piskan viner i luften.
Till slut lyckas smålänningen och Faraos adoptivson Moses Nilson (Gunnar Ihren) förmå sitt folk att lämna landet och vandra runt i öknen i 40 år.
Det rimmade spexet Moses Nilson är fyllt av ordvitsar, komiska film- och litteraturreferenser och skämt av alla kalibrar, som skådespelarna levererar med god tajming och stor självsäkerhet. Vansinnet är aldrig långt borta.
Den potatisälskande Karl-Aron (Josef Väcklén) uppfinner brännvinet och startar en alternativ religion där man - förstås - inte tillber en guldkalv utan en gigantisk bakad potatis. Nattvardsoblaten byts ut mot potatischips ("krispi' kropp för dig utgiven").
När Norrlands nations spexare slår ihop Bibeln och Mobergs Utvandrarna blir det en orädd soppa som borde kunna uppröra människor av alla religioner. Samt smålänningar. Åtminstone de humorbefriade.
Inledningen på spexet är aningen seg, sångnumren saknar drag och första akten är en kvart för lång. Det gör inget. Moses Nilson ett av de roligaste spexen jag har sett. Det beror på ett tajt, hysteriskt manus och bra individuella insatser från skådespelarna.
Daniel Fjellborg sticker ut, och gör en lysande Ramses. Hans tolkning av Björn Ranelid, som läppglansad och smäktande dyker upp som en av de tre vise männen i andra akten, fick mig att vika mig av skratt.