Frågar man en av dagens Uppsalastudenter om Gluntarne får man nog idel huvudskakningar som svar. Kanske känner någon igen Här är gudagott att vara, eller En månskensnatt vid Slottsbacken från filmen om Pelle Svanslös. Gunnar Wennerbergs musiksvit från 1840-talet om den smått naive Glunten och den övervintrade och luttrade Magistern har blivit en tradition som förs vidare av de äldre, men som inte hittat någon ny lyssnarskara hos den yngre generationen. Kanske ändrades detta i helgen när några sångare och musiker från Uppsala satte upp musikalen Gluntarna reloaded på Teater Blanca.
Ärligt talat hade jag inte förväntat mig särskilt mycket. Jag hade aldrig hört talas om någon av de medverkande och tänkte att detta blir nog en lite lagom amatörmässig men trevlig tillställning. Och hur många är egentligen intresserade av de där supande putslustiga gluntarna? Men det var inför en båda kvällarna fullsatt, och blandad, publik som det bjöds på en rolig, skicklig och precis lagom nydanande show. Joakim Englund som Glunten och Gabriel Gumucio som Magistern bar upp hela föreställningen i princip själva, med hjälp från Viktoria Klints pianospel. Deras bas och baryton gjorde sig perfekt ihop och imponerade, för sångerna är allt annat än lättsjungna. Stora hopp i melodierna, långa stråk utan andningspauser och ibland ganska så svårbegripliga textpassager med latin och gammelsvenska om vartannat.
Roligt var att de tagit vara på grundhandlingen om Glunten och Magisterns tio år tillsammans med festande och pengabekymmer, men förlagt det till en mer modern tid där cv-kurser och jobbcoachning är det som hägrar efter studenttiden. Man har också lagt till en stor dos humor, som behövs för att göra historien aktuell även i dag.
Precis som de återkommande författarvandringarna hoppas jag att Gluntarna reloaded blir något av en Uppsalainstitution, som kan föra detta något smala men mycket charmiga arv vidare.
Föreställningen visas på Teater Blanca också 23 och 24 november samt 1 december.