Gardell har publiken i ett järngrepp

Ljudet är uruselt på parkett i aulan. Det är faktiskt så dåligt att alla besökare direkt efter showen erbjuds gratisbiljetter till extraföreställningen i april. Det innebär att första sångnumret över huvud taget inte går att förstå eftersom man inte hör ett ord Jonas Gardell sjunger. Och tursamt nog är Gardell så duktig på att imitera Carolina Klüfts kroppsspråk att man omedelbart förstår att det är hon, trots att namnet drunknat helt i de sprakande högtalarna.Men efter en stund vänjer man sig vid spraket och språket och då inser man att Gardells höghastighets-stand up nu är så slimmad att det inte finns en antydan till någon svacka kvar. Blixtsnabbt kastar han sig mellan ämnena, utvikningarna, flörtarna med första bänkrad "förned­ringsraden", sångerna och de sedvanliga historierna om mumintrollet som han varit ihop med i 18 år.Gardell har blivit bättre och säkrare på scen med åren och framför allt har publiken blivit bättre — det är som att sitta i en sal packad med best in show-hundar. De tystnar ögonblickligen när Jonas Gardell höjer handen, sjunger helhjärtat med iallsångsnumren utan trugning och skrattar på alldeles rätt ställen. Gardell har tränat upp sin publik under många år och man anar en subtil ironi i att showen kallas Väckelsemöte — det här är nämligen en show för de redan frälsta och ingen behöver bli väckt.—Nej, nu får ni sluta applådera annars hinner vi inte klart, jag säger till när ni får applådera, säger han och publiken lyder ögonblickligen. Två minuter senare ger han tillstånd till applåder och de börjar genast dåna. Jonas Gardell har den invanda publiken i ett järngrepp.Han får publiken att tigga och be om att ta tillbaka Knutbysketchen som han strök från showen för att ingen fattade den, och den snuskiga sketchen som han strök för att det finns barn i salongen.Det är träffsäker samhällssatir om spermadonation och barnsånger (han har ju blivit pappa), Åke Green, Sagan om Ringen, Gud och Åsa-Nisse. Och showen är uppbyggt på klassiskt Gardellmanér, där han ständigt återkopplar till de första sketcherna under resten av föreställningen, han kör sina imitationer gång på gång och slipper därmed elegant undan kravet på nya one-liners i varje moment. I slutet av showen har han på så sätt byggt upp ett litet bibliotek av imitationer, fraser och poser och när han kör dem i en blixtsnabb medley tillsammans med material från gamla shower blir effekten överväldigande. Det är fantastiskt roligt och man viker sig av skratt.@3a Text:Men vad handlar showen om? Gud, kanske. Eller in­g­enting. Eller kanske handlar den om hur roligt det är att ha frälst en jättepublik och att kunna fylla vilken arena som helst i Sverige.