Gardell har publiken i ett järngrepp

Tvära kast mellan högt och lågt har alltid varit ett adelsmärke för showmannen Jonas Gardell, och i det hänseendet blev onsdagskvällens föreställning en veritabel berg- och dalbana.
Showen tog avstamp i ett projicerat fotografi föreställande en naken man som idkar sexuellt umgänge med avgasröret på en Range Rover av 1970-talsmodell. Från denna rekordlåga humornivå arbetade sig sedan Jonas Gardell uppåt på smakfullhetsskalan, för att senare kasta ur sig nya fräckheter som fick publiken att förtjust rygga tillbaka.
Vi fick ta del av en poetisk och allvarsam betraktelse över Gardells gamla mor, senildement och frånvarande, endast inväntande döden. Men vi fick också höra en bisarr historia om en namngiven rocksångares passionerade natt med en kvinna och hennes flåsande hund.

Det frispråkiga och vildvuxna manuset höll god Gardellstandard, men det som imponerade mest var ändå komikerns fenomenala förmåga att skapa publikkontakt. Ibland räckte det med att han visade upp ett förvånat ansiktsuttryck eller ryckte lite i kroppens extremiteter för att publiken skulle vrida sig av skratt.
Och för att åhörarna inte skulle slöa till hade Jonas Gardell laddat upp med två hinkar och en skopa. Så fort skratten uteblev eller allsången var för svag kom vattenkaskaderna farande över åhörarnas huvuden.

Efterhand framstod emellertid den skojiga vattenterrorn som rena västanfläkten jämfört med den sångterror som Jonas Gardell utsatte sin publik för. Kvalitativa kompositioner såsom den countryhoppiga titelsången Tillfällig gäst i ditt liv och den avslutande schlagerklassikern Aldrig ska jag sluta älska dig var plågsamma att ta del av, eftersom de filtrerades genom Gardells väsande och kraxande sandpappersstrupe.
Men Konserthuset var fullt av hängivna Gardellfans som fann sig i allt och gav artisten kärlek tillbaka i form av stående ovationer. Det här var ännu en promenadseger för Jonas Gardell, som har skapat sig ett alldeles eget litet underhållningsuniversum där ingenting tycks kunna gå fel.

Gardell har publiken i ett järngrepp

Jonas Gardell hade publiken i ett järngrepp under sin enmansföreställning i Konserthuset och vann åhörarnas kärlek och respekt, trots falsksång och vattenterror, skriver Björn Lövenlid.