Frankenstein med fint samspel

Frankenstein är en klassiker i alla läger. Mary Shelleys gotiska mästerverk behåller en hög rankning i litteraturhistorien. Och Boris Karloffs tolkning av den arme doktorns monster i den första filmatiseringen från 1931 är en cineastisk ikon som rent bokstavligt har formgett en stor del av vår populärkulturella kanon.

Men hur ska en modern version av Frankenstein gestaltas? Ska den eftertänksamma och finstämt litterära gotiken dominera, eller bör det amerikanska filmundrets mer direkta och actionpackade version utgöra förebild? Det är frågan, och handlingen, i första akten av Kesselofski och Fiske´s Frankenstein, som på onsdagen hade urpremiär på Reginateatern.
John Fiske gör John Fiske, en dramatiker med stor respekt för den klassiska litteraturen och en omåttlig hunger efter att tillfredsställa sin förmodat bildade och högkulturella publik, medan Paul Kessel gör Paul Kessel, en snäppet mindre pretentiös och mer Hollywoodinfluerad aktör med en mer krasst realistisk syn på vad publiken kan tänkas vilja ha.

I en anspråkslös scenografi gestaltas skaparvåndan i korta hjärtligt humoristiska scener som bryts av filmsekvenser som projiceras på en duk som upptar en stor del av scenen. Filmerna visar både råmaterial till den kommande föreställningen och aktörernas fantasier. Tekniken fungerar fint som en tredje aktör som håller farten uppe utan att helheten blir krystad eller onödigt konstruerad. Det är elegant i all enkelhet.

I den andra och sista akten spelas i realtid just det drama karaktären John Fiske så mödosamt har värkt fram. Det blir en trevlig färd: en hel del glatt tramsande om den pågående pjäsen, flera metanivåer pedagogiskt gestaltade genom bilder på ryska dockor, en liten skidfilm, en skön tolkning av, den misstänkt monsterlike, Lou Reeds Walk on the wild side och något nyhetsklipp om kloning från NBC. Så när som på en avslutande version av Bobby Picketts skräckinjagande 60-talshit Monster mash känns hela föreställningen mycket välbalanserad, men kan man sin Kesselofski & Fiske så är det antagligen just därför den är med.
Föreställningens största behållning är i vilket fall som helst det varma samspelet mellan de bägge skådespelarna. De är väl värda den hedersmedalj Uppsala kommun i dagarna förärar dem.

Frankenstein med fint samspel

Kesselofski & Fiske presenterar en Frankenstein som innehåller lite litterärt, lite action och mycket fint samspel, konstaterar Sebastian Johans.