Framtidens humor får vänta

Spymonkey är tillbaka på Reginateatern i Uppsala. Tim Andersson ser en show utan egentlig struktur men med en del rätt roliga sketcher.

Spymonkey.

Spymonkey.

Foto:

Teater & musikal2011-10-12 09:28
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När den brittiska humorgruppen Spymonkey gästade Uppsala tidigare i år var det med en föreställning om döden. När de nu kommer tillbaka med varietén Swedish love in haglar skämten över en annan, motsatt, ytterlighet: kärleken. Eller snarare vårt krystade sökande efter densamma.

Paret Tony och Amanda har grundat den globala organisationen Love in, för att… Ja, varför? För att sprida kärlek i största allmänhet, typ. Tillsammans med den tyske, aggressive (typiskt tyskar?) skratterapeuten Udo och den spanske kvinnokarlen (typiskt spanjorer?) Alfredo håller de en workshop med olika love in-tekniker, den ena värre än den andra naturligtvis.

Det är sanningen att säga en rätt provisorisk ram för en samling sinsemellan disparata sketcher. Det bjuds på en del misslyckade trolleritricks (kul drift med den hemska magitrend som den sista tiden nått också Sverige), lite nakenbrottning, en nunna och imam som slåss om en hemlös man, sång och dans.

Ibland är det inte alldeles enkelt att se den röda tråden. Men vad gör det? Syftet är att generera skratt – och det gör Swedish love in. Alltsammans är gränslöst crazy på det där brittiska sättet som vi älskar så djupt i Sverige.
Och för de som undrar: Den i annonserna utlovade ”tantriska pingisen” är ungefär så obscen som den låter. Spymonkey blottar inte bara människan på ett symboliskt plan, också hennes kläder avlägsnas... Där har ni förklaringen till 15-årsgränsen.

Jag har ibland tänkt att vår tid kanske på nytt är redo för fysisk komik (tänk Klungan), efter att The Office psykologiska subtiliteter efter tio år till sist börjat kännas som yesterdays news.
Spymonkey är dock inte gruppen som visar vägen framåt. Såvida inte pungsparkar, män i knasiga trikåer och bögskämt tillhör framtiden. Man får väl se det som en tradition, men jag för min egen del har en smula svårt att uppbåda skrattkonvulsioner inför dylikt.

Jag kan dock konstatera att andra inte tycks ha samma problem. När föreställningen är över står publiken upp och jublar. Den fysiska humorn 2.0 kanske helt enkelt får vänta ett tag.

Teater
Spymonkey

Swedish love in
Reginateatern, Uppsala
Manus: Spymonkey, Cal McCrystal, Christopher Green. Regi: Cal McCrystal, Christopher Green.
Skådespelare: Aitor Basauri, Stephan Kreiss, Petra Massey och Toby Park.

Bäst: De misslyckade trolleritricksen.
Sämst: En del av sexskämten är väl publikfriande.