Förlossning, feminism och horor

Hur kan hora vara världens äldsta yrke? Kom horan före jägare och samlare? Det är skådespelaren Lo Kauppi som ställer frågorna i föreställningen Undercover. Tillsammans med dansaren Anna Vnuk turnerar hon under hösten med Riksteatern. I måndags kom de till Uppsala och Reginateatern.

Deras två akter är separata, men har feministiska perspektiv som gemensam nämnare. Kauppi gör upp med alltifrån Bibelns besatthet vid just horan, ett ord som enligt Kauppi förekommer i 21 kapitel, till den välfungerande förtryckstrion reklam, mode och kultur som håller kvinnor nere med hjälp av "skuld, skam och svält". Undercover presenteras som en 45 minuter lång konspirationsteori och Kauppi agerar som en feministisk infiltratör i GSO - Global Sexist Organisation, som samarbetar för att upprätthålla patriarkatet världen över. Poängen är att istället för att gräma sig över jävligheterna är det bättre att sno sexisternas arbetssätt och använda i eget feministiskt syfte: "tänk sport, tänk taktik". Så Kauppi agerar som peppande teamwork-ledare och får publiken att skandera "motivation" och "co-operation" med överdriven amerikansk brytning.

Temperamentet i Anna Vnuks akt är ett annat. Vnuk inleder helt stilla, och vi får veta att hennes kropp har varit upptagen med att producera ett barn och gå igenom en helvetesförlossning som tog tre dagar och tre nätter. Men, "nu vill kroppen dansa". Så tillsammans med Andrea Svensson och Jennie Lindström är det vad Vnuk gör. Med uppstoppade gravidmagar dansar de sig igenom en utdragen, repetitiv och våldsam förlossning. Vnuk väjer inte för att göra en gestaltande dansföreställning, trots att gestaltande inte är det hetaste i dansvärlden just nu. Det spelar henne ingen roll, det är så hon vill dansa och då gör hon det.

Både Kauppi och Vnuk har starka soloföreställningar bakom sig. Kauppis Bergsprängardottern som exploderade var djupt personlig. Hon berättade om sin hårdarbetande och hårdsupande pappa, om sina ätstörningar, sitt knarkande och flykten från allt som var hon själv. Men hon sträckte sig också långt bortom sina egna erfarenheter och sade mycket om kön, klass och skam. Anna Vnuk har bland annat gjort den underbart sorgliga separationsföreställningen Anna Vnuk sätter upp Cats. Där berättade hon om sin inställda uppsättning av musikalen Cats. När hon blev dumpad rasade allting samman, men hon lyckades till slut göra en fantastisk föreställning av den erfarenheten. Hon beskrev känslor som den som någon gång blivit lämnad vet allt om.

Kauppi och Vnuk har båda ovanligt stark scennärvaro, men den här kvällen når ingen av dem dit de kom med sina tidigare föreställningar. Det är bra, det är politiskt, roligt och smärtsamt. Men jag saknar den där nerven de haft i sina tidigare uppsättningar. Den som gav mig känslan efteråt av att vara en annan än den jag var när jag gick in. Så var det inte den här gången.

Förlossning, feminism och horor

Anna Vnuk och Lo Kauppi bjöd på politik, humor och smärta på Reginateatern i måndags. Men Lena Sohl saknade nerven de haft i tidigare uppsättningar.