Förlorad kärlek i Teaterhörnan

Dessa kvinnor. De unga, som blir en äldre, gift, mans älskarinna - idiot är lätt att säga. Undertecknad vill hellre fråga varför dessa män vill ha allt. Och får det. Vad är det med dem?

Åsa Ericsdotters senaste roman, eller "diktroman" som hon kallat den i en intervju, Förbindelse, ligger till grund för Upsala stadsteaters Frispel regisserat av Voula Kereklidou. En kvinna, ung, gammal - vi vet inte vilket men kan anta att hon är ung, har haft ett förhållande med en gift man. Och hon har älskat. När vi möter henne är det efteråt, hon sitter vid ett bord med Ericsdotters bok, ett glas vatten och ett tänt ljus. Det är dags att berätta för publiken om kärlek. Om hur den kan slå blint och våldsamt. Det är bitar ur
Ericsdotters bok som använts och det är texttroget. Magdalena Eshaya börjar föreställningen med att säga just "Åsa Ericsdotters Förbindelse".

Att vara älskarinna åt en gift man är knappast nytt. (Men man kan fråga sig varför skildringar av gifta kvinnor som har yngre älskare är så mycket färre än de gifta männens älskarinneskildringar - också skrivna av kvinnor.) Klichén finns i texten: "Finns det någonting som inte hänt tidigare?" Nej, allt är plagiat, och "kärlek på returpapper". För på sätt och vis är vi rätt enkla, vi människor.
Och så oändligt komplicerade - varje historia upprepas gång på gång och för varje människa är den uråldriga känslan unik.

Ericsdotters text är bra - men den lämpar sig inte för scenen. Ericsdotter skriver läslittertaur. En gestaltning av hennes språk kräver en omarbetning till dramatik - inte gestaltning av litterär text. Hellre en ren uppläsning - gärna av Magdalena Eshaya, jag är övertygad om att hon hade kunnat läsa Ericsdotters text och få den att bli så dramatisk som den faktiskt är. Men att gestalta texten låter sig inte göras, för det är den allt för litterär.

Och något svar på min inledande fråga: varför får dessa män allt de vill ha - det får jag inte. Snarare samma urgamla: allt handlar om kärlek. Och svaret att kärleken sannerligen inte övervinner allt.
Älskarinnan vinner sällan över vanan - eller kärleken.

Förlorad kärlek i Teaterhörnan

Astrid Claeson har sett teaterlitteratur som borde fått förbli litteratur.