Videon är inte längre tillgänglig
Jag vet inte om det är en myt, men någon har sagt att författaren Stig Larsson – provokatören, inte den socialistiska deckarintrigören – på frågan om han hade något tips till aspirerande författare svarade: skriv mot jämn högermarginal. Och Larsson avsåg då inte någon inställning på datorn.
Att sitta och trixa med orden tills högermarginalen blir jämn är ett av många sätt att göra det svårt för sig själv som författare – och att producera någon slags inre spänning i det man skapar. Ett sätt att som musikalregissör och manusförfattare göra det svårt för sig själv och sin ensemble är att skriva om manuset till varje ny föreställning.
Det gör Jacke Sjödin.
25 procent av farsen Dagens musikal är nytt från gång till gång. Och inte handlar det om några oväsentliga 25 procent heller visar det sig, utan själva huvudspåret. Ur det senaste numret av UNT plockas ett aktuellt brottsfall, som sedan undersöks och utreds på scenen var spelkväll.
Den potentiellt bedrövliga idén visar sig vara ett genidrag. Greppet skapar förväntan och samarbetsvilja hos publiken. Man sitter på spänn som om Jacke Sjödin var en lindansare. Men faran är illusorisk, denna föreställnings huvudperson – som framför de flesta av de dagsfärska, rimmade texterna – är precis lika säker på sin sak som lindansaren.
Innan det ens har börjat har han lindat publiken runt sitt lillfinger genom att trava runt bland bänkraderna, skämta och rea ut programbladet – som man nyss köpt för tjugo spänn – för fem kronor. När sedan ridån går upp och polisutredningens absurda förvecklingar sätter i gång har åskådarna redan mungiporna uppdragna.
Dagens fall gäller en däckstöld på en verkstad utanför Enköping. Kommissarie Hansson (Erik Lidholm), Siv (Andrea Geurtsen) och Bosse (Staffan Lindberg) inleder utredningen, och den här gången är det mycket som står på spel.
Riksdagen har nämligen beslutat att konkurrensutsätta delar av polisväsendet, och en av de första stationer som riskerar att drabbas är den i Enköping. En socialdarwinistisk konsult från helvetet (Catarina Lundgren), som tycker att ”kollektiv är till för djur i flock”, anländer för att granska arbetet. Om de tre poliserna inte lyckas lösa fallet inom 24 timmar så privatiseras stationen.
När jag lämnar Regina känner jag mig djupt upprymd. Varför? Visst, Dagens musikal var en välskriven, vältajmad, välspelad och ofta riktigt kul samling sketcher, sånger och dikter. Men den huvudsakliga förklaringen är en annan – skratten från publiken. De var av det förenande slaget. De ville så väl.
Och framför allt: Om man varit på många dåliga farser, vad underbart att det förenande skratten i det här fallet inte vände sig mot feminiserade män och maskuliniserade kvinno,r utan mot vansinniga utförsäljningar och ojämlikhet. Jacke Sjödin sammanfattade tendensen i en hälsning till Stefan Persson: ”Hoppas miljarderna gläder, men jag tänker på de som syr dina kläder”.
Det var en väldigt fin kväll.