Föredömlig tolkning av Strindbergs Fadren

Fadren är egentligen en obehaglig pjäs. Strindbergs fradgade sorgespel vänder sig med en löjligt stark emfas mot allt vad likhetstänkande och jämställdhet heter. Kvinnor och män är olika väsen, och de befinner sig i krig med varandra. Och ändå är texten fasansfullt bra. Det är precis i sammanhang som Fadren som dussindramatikern faller bort och de odödliga mästarna träder fram. Strindberg vill vara ond, han vill visa något, göra en poäng. Men hans begåvning är större än hans aversioner, och nästan mot sin vilja visar han hur orimlig den strukturalistiska könsmaktsordningen är.

Den olyckliga Ryttmästarens kamp mot sin hustru Laura om barnet Berthas framtid är ojämn och leder i tre akter stadigt mot det oundvikliga slutet av kapitulation och slaganfall. Texten är enkel och underhållande från första till sista stund, hela tiden vibrerande av frustration och vanmakt. Dessutom är strukturen rak och lätt att följa. Tillsammans gör detta att Fadren är en utmärkt pjäs för amatörteatersällskap, helt enkelt därför att det inte är så lätt att begå ett välmenande lustmord på texten.
Inte för att det skulle vara någon överhängande risk för lustmord när V-Dala teatergrupp med regissören Andreas Wetell presenterar sin vårsatsning. Tvärtom, det är mycket tydligt att gruppen har gått seriöst till väga i sitt arbete inför premiären.

Scenografin är föredömligt enkel, och man har undvikit att hotta upp texten, vilket i stort sett alltid ger vedervärdiga resultat. I stället förlitar man sig på pjäsens kvalitet och koncentrerar sig på att få skådespelarna att prestera så bra som sammanhanget medger.
Visst varierar insatserna en smula, men mindre än man kunde vänta, och flera prestationer är respektingivande. Anders Ericssons ryttmästare är showens givna fixpunkt och hans tolkning av den fallande är närapå briljant. Ericssons våldsamma utspel fungerar också fint i mötet med Sara Backman Prytz´s betydligt mer svala Laura. Stundtals skapas faktiskt den där intensiva känslan av här och nu som gör att teatern aldrig kommer att hotas av andra medier.
V-Dala teatergrupp gör en acceptabel presentation av Fadren, och om man betänker att det handlar om studentteater är föreställningen rent av imponerande.

Föredömlig tolkning av Strindbergs Fadren

V-Dala teatergrupp tolkar Strindbergs Fadren på ett föredömligt enkelt sätt och imponerar på Sebastian Johans.