Fint om den moderna människans dilemma

När Reginateaterns populära lunchföreställningar är tillbaka för höstsäsongen är det fullsatt i den lilla cafeterian i teaterns övervåning. Det är inte särskilt underligt. Soppteater är ett vinnande koncept.
Årets första pjäs, Den starkaste fisken, är en sympatisk enaktare av den amerikanske skådespelaren och manusförfattaren Elaine May, som bland annat ligger bakom filmen The Birdcage.
Den nymatade publiken får följa tvåkvinnoensemblen Teresia Pettersson och Caroline Ilea till ett glassigt kontor på Manhattan en sen fredagseftermiddag. Skådespelarna gestaltar en framgångsrik förmögen affärskvinna och hennes sekreterare i en maktkamp som under den dryga halvtimme pjäsen pågår hinner svänga oanat många gånger.

Den starkaste fisken, som ensemblen själva översatt till svenska, är kanske ingen omvälvande pjäs, men Elaine May lyckas ändå få in en hel del av den moderna människans dilemma mellan varven. Maktfullkomlighet, svaghetsförakt och blind kändisdyrkan är bara några av de fenomen som berörs i dramat som lustfyllt kastar sig mellan kammarspel, thriller och vardagligt relationsdrama.

Aktörerna och regissören Dag Thelander gör bra ifrån sig med ett minimum av rekvisita och utan större scen än ett litet podium. Det är givetvis svårt att låta bli att tänka på hur pjäsen kunde ha sett ut med bättre rumsliga förutsättningar, men som lunchföreställning betraktat sopar Den starkaste fisken banan med vilken trerätters affärslunch som helst.

Fint om den moderna människans dilemma

Dag Thelanders uppsättning av Ellen Mays Den starkaste fisken är en sympatisk föreställning och en utmärkt lunchupplevelse, konstaterar Sebastian Johans.