Fina insatser i laddat spex

Som brukligt är i spexsammanhang har ensemblen valt att utgå från en historisk händelse, nämligen den svenske 1500-talskungen Erik XIV:s misslyckade frieri till den engelska drottningen Elisabeth I. Inte helt oväntat uppstår det också en konflikt mellan resonemangsäktenskapets krav och äkta kärlek, en motsättning som det är tacksamt för ensemblen att spinna vidare på.Alla repliker avges förstås på rim, och det är genomgående de allra uslaste ordvitsarna som väcker störst bifall medan de många intelligenta ordlekarna passerar utan märkbart ståhej. Manusförfattarna hardessutom förberett flera genomarbetade omstarter, i synnerhet när det gäller musikinslagen. Här kan till exempel en ganska ordinär poplåt urarta i en hejdlös squaredanceuppvisning, med benägen hjälp från den mycket delaktiga och högljudda premiärpubliken.Tyvärr svajar den musikaliska kvaliteten betänkligt. Stundom känns det som man har hamnat framför en bedrövlig säsongspremiär av TV4:s Idol. Andra gånger är sånginsatserna så gott som helgjutna. Vissa vokala missöden kunde lätt ha åtgärdats med hjälp av små tonartsjusteringar medan andra tycktes bero på ren och skär nervositet.I den andra akten slipas de amatörmässiga skavankerna ned något och skådespeleriet blir både tätare och mer självsäkert. Boel ­Aurén gör en utmärkt insats som den fnittriga drottningen med sin osmakliga vurm för spontana avrättningar, en rolltolkning som till stor del tycks vara stulen från Rowan Atkinsons mästerliga tv-serie Svarte orm.Det är också en fröjd att ta del av Jonas Fridhs övertygande mimik och milda västgötadialekt när han gestaltar Shakespeare med skrivkramp.Den största bedriften står emellertid kostymmakarna för. Kläderna är förvånansvärt påkostade och inget tycks ha lämnats åt slumpen när det gäller att återskapa 1500-talets bisarra mode.I en skönt fånig tolkning av Madonnas Material girl visar ensemb­len att de kan ta ordentlig koreografi och bjuda till lite extra. Föreställningen hade mått bra av fler sådana dansinriktade paradnummer. Här finns en stelhet som behöver botas.Frågan är också när Uppsalas spexmakare ska lära sig att tre timmar och en kvart av tokroligheter är minst en timme för mycket. Inte ens ett tamsvin har den sortens sittfläsk.