Fin kväll med inofficiell danslandskamp

Först ut på Reginascenen var det lokala danskompaniet Autopilot med föreställningen Brus, en ambitiös halvtimmeslång cirkelrörelse som kretsar kring en samtida illusionslöshet och den djupt mänskliga jakten efter ett tryggt sammanhang.
Scenrummet är enkelt. Tre nakna ljusrör delar in estraden i lika många delar och samspelar effektivt med Niklas Berglunds släpande suggestiva ljudcollage. Längst fram knyts de tre fälten ihop av en catwalk i metall där dansarna med hjälp av magneter i skor och handskar låter rörelsernas rytmik bli förstärkande ljud. Sara Larsson Fryxells koreografi börjar i en krypande ryckig rörelse, nästan som om dansaren bor inuti en skyltdocka som kravlar sig fram över scenen. Dansare följer på dansare, ibland överlappar den ena den andra, men det övergripande intrycket är ändå att varje rörelseschema är suveränt. Några få ögonblick av simultana rörelser understryker att det handlar om ett sökande efter kontakt. Högklackade skor tas på och av under hela föreställningen. Den enkla rekvisitan i kombination med att varje gestalt försöker, men misslyckas med, att spegla sig i de omgivande gestalterna kunde tänkas ange en könsrollsallegori som säger något om ett förytligande och om jagbilder som skapas utifrån externa blickar, och inte inifrån.

Precis som vid tidigare föreställningar med Autopilot finns det en diskrepans mellan vad som uttrycks i dansarnas ansikten och deras rörelser som drar ner intrycket en smula - det ska helst inte synas att man koncentrerar sig - men på det stora hela är Brus ändå en imponerande satsning och bara föreställningen ges tillfälle att framföras ytterligare några gånger kommer den att sitta som ett smäck.

Kvällens engelska bidrag inleddes med var sin kort solodans av Abigail Kessel och Liv O'Donoguhue. Den första gjorde en mjuk och lite orientalisk tolkning av ett klassiskt rörelsemönster i As it happened, med koreografi av Laura Krasnic, en gestaltning av undflyende och energier. Den senare gav den egna This Woman I met, ett slags moment av fallande till ambient och spoken word.
I den gemensamma anOther space gav de engelska dansarna ett prov på ett klassisk förhållningssätt där dans och musik smälte samman i en serie nyckelrörelser - väldigt avspänt och elegant.
En fin kväll som gärna kan få en uppföljare.

Fin kväll med inofficiell danslandskamp

Torsdagskvällen i Uppsala bjöd på en inofficiell landskamp mellan Sverige och England. Fina insatser, avspänd atmosfär och inte en huligan i sikte, konstaterar Sebastian Johans.