Filosofiskt utmanande drömspel

Till det yttre handlar pjäsen Fem gånger Gud om en dramaklass med fyra, lite trasiga elever och deras lärare, lite skamfilad även han, som tillsammans skall sätta upp August Strindbergs Ett drömspel i en sjabbig och trist lokal. Men eleverna strular och så börjar de sätta upp egna drömspel i stället. Fantasier och erfarenheter vävs samman med ironier, tillkortakommanden, populärkultur och djupaste livskunskap i en underhållande och samspelt föreställning av biofilmslängd.

En kort stund är var och en av de fem personerna gudar i sina egna skapelseberättelser som gestaltas med de andras mer eller mindre motsträviga hjälp. Under stökiga och kärlekslängtande ytor anas bråddjup.

Det är en begåvad och filosofiskt utmanande pjäs som har visst släktskap med den 88 år äldre pjäsen Sex roller söker en författare av Luigi Pirandello. Gränserna mellan verklighet och illusion, roll och författare blir suddiga i båda pjäserna.
Mycket av vad som kan försiggå i en gymnasieklass är distinkt fångat, till och med stunder av oklart fokus. David Lenneman gestaltar mycket bra tonåringen Idris drömmar om upprättelse bakom en mängd försvarsmekanismer. Olivia, som görs av Sarah Broberg, har nog dem mest mångbottnade historien i bagaget, med en mamma som överdoserar anekdotberättande. Gloria Tapias Blanca kämpar med att dölja skammen över en handikappad syster och dramaläraren Rolf, spelad av Jakob Stefansson, drömmer om att hålla tacktal i Hollywood.

När äntligen den stumme eleven Sanoj (läs namnet baklänges får ni se) brister ut i att börja prata, efter att under hela pjäsen haft en fantastisk mimisk närvaro, är det han som mest verkar ligga bakom pjästexten. Dessutom spelas han av författarens bror Hamadi Khemiri. Det är en rätt typisk kullerbytta för den här smarta pjäsen.
Visst finns här lite samtidspolitik invävt också, men det är de mer existentiella bördorna hos de fem människorna som får fäste i tankarna efteråt. Det och så vad som kan hända när fantasier får en spelplats.

Filosofiskt utmanande drömspel

Vem eller vad äger teaterscenen? Susanne Sigroth-Lambe har fascinerats och förbryllats över en föreställning som kanske handlar om språket självt.