Filippa Bark utför stordÄd pÄ Stadsteatern
Det Àr stordÄd som utförs i Filippa Bark och döden pÄ Uppsala Stadsteater, skriver Astrid Claeson.
Filippa Bark (Sissela Benn) och hennes tygkanin Milky (Bengt Nilsson) i Filippa Bark och döden.
Foto: Staffan Claeson
Det hĂ€r Ă€r en recension. Ă
sikterna i texten Àr skribentens egna.
FörfĂ€rlig? Ja, oavsett om man Ă€r mobbad, cool hĂ„rdrockare eller hör till innegĂ€nget vĂ„gar jag pĂ„stĂ„ att det Ă€r förfĂ€rligt att vara i brytningstiden mellan barn och halvvuxen. Ănnu vĂ€rre Ă€r det om man har stripigt hĂ„r, tjocka glasögon och inte tillhör alls.
Filippa Bark (Sissela Benn) gÄr i 9F i parkernas stad Malmö. Hennes idol Àr Helen Sjöhlolm och i sitt rosa flickrum spelar hon upp scener ur Kristina frÄn DuvemÄla tillsammans med sin vita tygkanin Milky (Bengt Nilsson). Helen Sjöholm som var vanlig, kanske retad, sedan upptÀckt och sÄ - allas favorit. Bengt Nilsson Àr oemotstÄndlig som kanin.
KaraktÀren Filippa Bark Àr inte ny, vi har sett henne i SVT, i Melodifestivalen och hört henne i P3. Hon har under sommaren turnerat med Riksteatern.
Men pÄ Uppsala Stadsteater Àr hon mycket allvarligare Àn förr. Hon berÀttar historien om flickan som inte fÄr vara med, som inte blir bjuden till festen dit alla utom hon och en annan blir bjuden.
Med teknisk briljans visar Sissela Benn just Den DÀr som finns pÄ varje högstadieskola. Ett kroppsprÄk som Àr stelt och explosivt ÄterhÄllsamt, som ville hon bara försvinna. Och vi skrattar - men aldrig Ät Filippa. Kanske mer Ät oss sjÀlva som, hur coola vi Àn var, kÀnner igen oss i det dÀr flickrummet. Med en enorm rosa sÀng, kuddar, storslagna drömmar om att göra mobbarna mÄllösa - och trotjÀnaren Milky genom vilken hon lever alla de drömmar hon har.
Drömmar om att fÄ vara en del av ett sammanhang. Vara den som
Jessica i 9A inte ger sig pÄ. Vara med. Jag har aldrig sett en skÄdespelare gestalta tonÄren sÄ som Sissela Benn.
Men mer Àn att kasta mig och sÀkert mÄnga andra tillbaka i tiden stÀller Sissela Benn frÄgan till alla innegÀng och coola hÄrdrockare - hur ska man lyckas bli accepterad som den man Àr om ingen tror pÄ en? Om man förvÀntas vara nÄgon annan, nÄgot annat Àn den/det man Àr? Om ens egen mamma, med sina egna problem, önskar att man var mer vanlig, var den som blev bjuden pÄ fester och inte lekte fest med sin gamla tygkanin pÄ rummet.
Men tygkaninen i mansstorlek har haft vÀskan packad lÀnge och fÄr till slut nog. LÀmnar Filippa som desperat försöker fÄ honom tillbaka - drar och sliter men Àr tvungen att slÀppa honom till mörkret i kuliserna. Hon mÄste vidare ensam, se att Milky bara var en leksakskanin - liten och livlös.
En Àldre man sade efter premiÀren i lördags att han var rörd till tÄrar. Jo, det Àr man nog lite till mans - en recension gör inte förestÀllningen rÀttvisa för det utförs stordÄd pÄ Ettan under hösten.
Filippa Bark och döden
Uppsala Stadsteater, Ettan
Av Ada Berger.
Regi Ada Berger, dramaturg Marie Persson Hedenius, scenografi/
kostym Daniel à kerström-Steen, musik/ljuddesign Stefan
Johansson, ljus Mats Ăhlin, mask/peruk Anna Lilja. Medverkande: Sissela Benn, Bengt Nilsson, Therese Söderberg.
Uppsala Stadsteater, Ettan
Av Ada Berger.
Regi Ada Berger, dramaturg Marie Persson Hedenius, scenografi/
kostym Daniel à kerström-Steen, musik/ljuddesign Stefan
Johansson, ljus Mats Ăhlin, mask/peruk Anna Lilja. Medverkande: Sissela Benn, Bengt Nilsson, Therese Söderberg.