Fascinerande rörelsedans
Kenneth Kvarnström visar tydlig glädje över att åter få skapa för sina dansare, konstaterar Anna-Stina Malmborg.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Föreställningen, som består av fyra avsnitt börjar i mörker. Scenografen Jens Sethzman har lagt askliknande flagor på scengolvet och placerat ut metallglänsande polyedrar i hörnen. Den största hänger i ett rep från taket. När den sätts i svajning kastar den reflexer som accentuerar Sethzmans vackra ljussättning. De två kvinnliga dansarna helt täckta av svart tyg rör sig mjukt och ormlikt framför den svarta fonden. Endast de obetäckta fladdrande händerna syns tydligt i mörkret. Intrycket av undergång accentueras av Jukka Rintamäkis suggestiva musik på nästan outhärdligt hög nivå. Men ljuset återvänder när fonden lyfts upp. Janne Marja-aho med bar överkropp och svart krås utför en solodans i lugnare tempo och under nedtonad musik. Hans armar stryker tätt runt huvudet, fingrarna spretar och kroppen rör sig mjukt och uttrycksfullt.
Åter i mörker förenas de tre dansarna i en skickligt koreograferad ensembledans full av dansglädje. Tempot ökar och musiken är intensiv och påträngande. Ett dunkande avsnitt blir bakgrund till en duett där kvinnan har övertaget. Modedesignern Helena Hörstedts utformade överdelar av tätt sammansatta band svänger rytmiskt kring dansarnas kroppar. Ljuset återvänder. En akustisk gitarr understryker sensualiteten i den avslutande duetten. Destruction song visar tydligt Kenneth Kvarnströms glädje över att åter få skapa för sina dansare. Publiken tog tacksamt emot sin populäre koreograf och kunde glädjas åt att han fick ta emot Teaterkritikernas danspris 2008.
DANS
Dansens Hus
Kenneth Kvarnström: Destruction song
Gästspel 12-14 mars
Dansens Hus
Kenneth Kvarnström: Destruction song
Gästspel 12-14 mars