Fascinerande och groteskt med Parkteatern

Den mardrömslikt svarta humorn i Pelle Snusk blommade i kapp med försommargrönskan I Vita Bergen i Stockholm i helgen. Det är grällt absurda uttryck och så långt från Carl-Antongemyt man kan komma i denna Parkteaterföreställning.På scenen finns en performanceartist, Charlotte Engelkes, som sjunger likt punktdrottningen Hina Hagen, ett antal skickliga akrobater som Ossi Niskala och Josef Palm, mimaren Ika Nord och skådespelaren Lars Göran Persson och musiker som spelar på både leksaksinstrument och riktiga elförstärkta. Alla är iförda mer eller mindre absurt påkomna kostymeringar som cowboyhatt, folkdräkt och kungakrona. De skriker, gör volter och berättar om otäckheter, samt gestaltar dem - väldigt äckligt ibland.Föreställningen bygger på Heinrich Hoffmans sagor i samlingen Der Struwwelpeter (1847) om barn som uppför sig illa och som får de mest horribla och ofta självförvållade straff.Parkteaterns nya konstnärliga ledare, Kajs Giertz, har regisserat. Hon är dansare och koreograf i grunden och nog är det frågan om mycket fysiska aktiviteter på scenen.Innehållet i en del texter och scener kan säkert upplevas som stötande av dem som använder begreppet "stygg" på fullt allvar. Men tre killar i elvaårsåldern som sitter framför mig jublar när den tumsugande Torkels tumme knipsas med en gigantisk sax så att blodet skvätter på scenen. I det finns både befrielse och vånda och en renässans för den "grymhetens teater" som för några decennier sedan användes för att väcka åskådaren ur idyllisk halvslummer.Parkteatern Pelle Snusk är en föreställning som definitivt sticker ut med fascinerande och läbbiga absurditeter. Men den spretar också betänkligt med alla infall.Spelningar: föreställningen ges gratis i Stockholms parker till och med 10 juli. Se www.stadsteatern.stockholm.se för aktuell spelplats.