Fartfyllt och lojalt om unga

Flera pjäser denna vår har haft som tema alla de känslor och tankar som i dag rör sig inuti unga människor. Ett par av dem har givits i Stockholm. På närmare håll är det Gottsunda teater som i Low level panic presenterat ett utsnitt av vad tjejer ägnar sig åt när de är för sig själva.Kort gästspelEn föreställning i den här andan är också uppsättningen av Malin Axelssons pjäs Ingenting är bra hejdå, som Regionteatern Blekinge Kronoberg gästspelat med några dagar på Upsala stadsteater i den scen nere i källaren som ibland används under namnet Trean. Det kan finnas skäl att ställa sig en smula undrande inför den korta spelperioden. Nog hade man önskat att flera Uppsalaungdomar fått möjlighet att se det här gästspelet. Bra teater kan ingen få för mycket av.För visst var det här en iscensättning som hade hittat ett tonläge helt i den unga publikens smak. Och som fångade en verklighet, vilken tonåringarna kunde känna igen som sin egen. Lägg därtill ett fartfyllt och smidigt framförande och skådespelarinsatser väl avstämda till det brokiga skeendet. Av reaktionerna runt arenascenen att döma, hade man hittat fram till en våglängd med största möjliga gensvar.Ungas verklighetOch konstigt vore annat med en pjäs som fångar in åtskilligt av den villrådighet och osäkerhet som kännetecknar många ungas tillvaro i en tid när de vuxna abdikerat som normgivare och förebilder. Men där i stället kraven från alla håll och kanter sammantagna knappast kan betecknas som annat än ett kaos av motsägelser.Det är sådana livsvillkor den här föreställningen handlar om. Där finns skolan med alla sina regler. Där finns föräldrarnas förväntningar. Ännu starkare krafter i omlopp är dock reklamens alla lockelser, kraven att inte avvikafrån de jämnårigas attityder och normer eller vad som är politiskt acceptabelt och gångbart. För att inte tala om de äldre generationernas oförmåga att leva sig in i vad som gäller i dagens värld.Tillkommer sedan också osäkerhet över hela fältet vad gäller allt från självbilder och könsroller, till sexuell identitet och planer för framtiden finns det inte mycket att hålla sig till. Det är en verklighet av det slaget regissören Karin Enberg åskådliggör i en uppsättning, som växlar mellan dröm och verklighet. Och som i en ändamålsenlig scenografi signerad Eric Langert och med hjälp av mycket musik, inslag från både rockvideons och revyns sätt att berätta och även med videoskärmar följer femtonåringen Josefin Bengtsson tätt i hälarna en kort sträcka under hennes livsväg.TypsituationerGenom att ta fasta på några typsituationer längs en resa som går från Stockholm till mörkaste Småland, hinner föreställningen stanna till vid ett flertal exempel på det tryck som unga människor lever under. Men också vid sådant som utövar svåremotståndliga lockelser. Vid sidan av interiörer från bl a McDonalds och en ishockeyförenings omklädningsrum får även såväl politiska rörelser som Reclaim the streets och globaliseringsmotståndet sin del av uppmärksamheten.@3a Text:Allra viktigast är dock frågor som har med sexuell identitet, könsroller och självbilder att göra. Till förtjänsterna i detta sammanhang hör tveklöst att man inte väjer för att gå i närkamp med ungas upplevelser av att vara oförstådda, misslyckade eller det självhat som ibland kan ta sig påtagliga fysiska uttryck. Det finns ett allvar helt på de ungas sida i uppsättningen, när den varken förskönar eller vill lägga till rätta.MusikackompanjemangDe bägge musikerna Anna Alerstedt och Anders Härstedt ackompanjerar skeendet när de själva inte deltar. Och hos de fyra skådespelarna Malin Crépin, Karin Lithman, Carl-Johan Sundberg och Filip Tallhamn växer det fram vad man vill beteckna som en oreserverad lojalitet med rollerna som är lika verkningsfull som övertygande.Inte minst är det aktörernas förtjänst att föreställningen träffar så rätt bland de allt annat än lätthanterliga och många gånger undflyende stämningslägen som ofta utmärker unga människor. De som kännetecknar de tillstånd som brukar uppträda när barndomen är ett passerat stadium och vuxenlivet kan skönjas på håll.