Vårens stora internationella gästspel på Reginateatern, den tyska mimduon Bodecker & Neander, är en fantasieggande föreställning med både stumfilmsanslag och nummerrevykänsla. Det understryks inför varje scen där en påfågelsliknande och färggrann figur håller i en skylt med ett ord, en rubrik.
”Fågeln”, ”Resan”, ”Rum 204” är några av rubrikerna på små novellartade historier som aktörerna Wolfram von Bodecker och Alexander Neander berättar utan en en enda replik. De använder sina ansikter och gester så livfullt att det faktiskt är inte alls är svårt att hänga med.
Föreställningen har ett lite långsammare tempo och känns som en lekfull pust från en förgången tid. Ett minimum av rekvisita används, men det kan hända att även den får ett eget och magiskt liv. Som i en ekvilibristisk och trollerifylld matsäcksätarscen på ett tåg.
Till duons förtjänster hör att de väldigt sällan använder mer klichéartade mimrörelser, som att exempelvis stängas in av en osynlig vägg. Mimen och pantomimkonsten har sina rötter i det antika Rom, där skådespelarna gestaltade skämtsamma bilder ur vardagslivet utan repliker eller text. Allt utom rösten talar även hos dessa dagens mimare. Dramatiken är lågmäld, ibland underfundig. Det händer också att det går lite på tomgång, som att denna mimduo förälskat sig i vissa rörelser och fastnar i dem.
Allra bäst är de när fantasin bär iväg bortanför realismens gränser. Duons gestik är tydlig och smidig. Fattas bara annat, Bodecker & Neander är den stora franska mimkonstnären Marcel Marceaus skyddslingar.