Fantasifull och surrealistisk danssaga

Dans:MOMO - kampen om tiden. Gottsunda teater. Koreografi: Sofia Nohrstedt i samarbete med dansarna. baserat på en bok av Michael Ende. Musikkollage: Björn Börjesson. Scenografi: Per Svalander. Kostym: Elin Johansson. Ljus: Nina Mylly. Medverkande: Kristina Lundblad, Tobias Hallgren, Linn Cederholm, Anette Jellne, Hans Wärnsberg, barn från Musiklådan åk 6.Nej, allt i sagan om Momo och hennes strid med tidstjuvarna är inte med i Sofia Nohrstedts dansföreställning på stoffet. Men det är ändå tillräckligt för att man ska kunna hänga med i berättelsen, vare sig man läst Michel Endes bok eller inte.Från tarantella till tangoFärggranna och fantasifulla kostymer gör förstås sitt till i Gottsundascenens svarta universum, liksom de spöklika grå tidstjuvarnas otäckt ansiktslösa fysionomier. Det blir till rena spökrysaren när de gör entré. Känslan av drömspel förstärks av att berättelsen skildras med dans och att mycket sker på en ganska tom, svart scen. Musiken, med dragspel som gemensam nämnare i det mesta från tarantella till tango, är välvald som stämningsskapare.Stora och små dansareDe professionella dansarna är riktigt bra med ett roligt och rikt rörelsespråk. Ibland använder de sig av mimiska rörelser för att förtydliga, men tillräckligt ofta är det renodlad modern och häftig dans vi får se.Den yngre delen av ensemblen, barnen, är fint integrerade i föreställningen. Onsdagens premiärlag skötte sig med den äran och samtliga arton får säkerligen med sig ett minne för livet som delaktiga i den här föreställningen.Men Sofia Nohrstedts pedagogiska genigrepp är vidare än så; så fort barndelen av ensemblen är på scenen skärps uppmärksamheten hos den yngre delen av publiken.Tyst hack stoppar uppEtt och annat tyst hack mellan de förinspelade musikstyckena stoppar dock upp flödet något och mot slutet av föreställningen ter sig det rent berättartekniska väl dunkelt. Men hur kan man egentligen skildra Momos möte med tidens innersta väsen utan att använda ord?Föreställningen är dock ett gott och livskraftigt stycke dans och ett spännande möte mellan filosofi och rörelsekonst. Begreppet tid förtjänar att grubblas omkring av både liten och stor.Lågstadiebarnen jag hade omkring mig på onsdagens skolpremiär följde fängslat den timmeslånga föreställningen med hakan i stödd i händerna. Bättre betyg kan nog inte dansdelen av Gottsunda teater få.