Explosiv Hairspray på svenska

Hairspray har gjort braksuccé på Broadway, filmatiserats två gånger och getts ut som storsäljande bok. Det är med andra ord ett idiotsäkert grundmaterial som den svenska produktionsstaben har utgått från när de nu har iscensatt musikalen på svenska.
På Chinateatern har föreställningen dessutom fått en påkostad inramning med kulörta lyktor i mängder, sinnrika scenlösningar och en garderob som kan få vilken konfektionsintresserad 60-talsnostalgiker som helst att fälla glädjetårar.

Musikalen serverar en stiliserad klichébild av livet i Baltimore 1962, en pastellfärgad värld som de flesta av oss bara har upplevt via tv och film. Här trippar tjejerna runt i söta små klänningar och fnissar medan pojkarna drar stålkammar genom sina fettdrypande frisyrer innan de anlägger Elvisposer.
I centrum står Tracy Turnblad, en kortväxt tös med trivselvikt som när en dröm om att en dag få dansa bland de smala, smilande flickorna i ungdomsprogrammet The Corny Collins Show. Handplockade Jessica Heribertsson är som klippt och skuren för rollen, med en flickig och naiv framtoning parad med en osviklig pondus i sångnumren.

Tillsammans med sina dansanta vänner iscensätter hon ett Swing it magistern-liknande uppror mot vuxenvärlden, en svängig revolt som också får brännheta, politiska implikationer. Mot sig har hon nämligen det vita, konservativa etablissemanget som manar till kyskhet och rasåtskillnad.
Trots temats allvarliga klangbotten är Hairspray främst en glittrande, publikfriande och explosiv föreställning genomsyrad av livsglädje och showanpassad rock'n'roll. Det är lätt att acceptera allt det sockersöta och fåniga när de individuella prestationerna genomsyras av sådan hängivenhet och professionalitet.

Den stora snackisen i foajén efteråt var emellertid inte de halsbrytande dansinsatserna, Gladys del Pilars fantastiska insats som svart frihetssångerska eller ens det färgsprakande finalnumret. Det alla ville prata om var jätten från Gävle, machomjukisen Rolf Lassgård och hans osannolika roll som Edna Turnblad.
Iförd högklackade 45:or i rosa och puffiga tältklänningar som smet åt runt den väldiga kroppshyddan, gjorde han succé som medelålders hemmafru inför en lyrisk premiärpublik. Lassgårds sätt att lägga huvudet på sned, le förbindligt och fiska efter manlig bekräftelse blev dragunderhållning på hög nivå och hans eldiga hångel med den diminutive sprattelgubben Morgan Alling framstod nästan som queerrebelliskt.

Med hjälp av rusig, svängig högtrycksstämning gjorde ensemblen rent hus med 1960-talets amerikanska sexual- och kommunistskräck samt den vederstyggliga rasåtskillnadspolitiken. Samtidigt bjöd de på lättsam och vältajmad underhållning för den breda massan.
Allt talar för att Hairspray blir en succé, även på svenska.

Explosiv Hairspray på svenska

Den svenska versionen av musikalen Hairspray har blivit en publikfriande och explosiv föreställning med klädsam queerkrydda, skriver Björn Lövenlid.