Evangelium enligt Jonas Gardell
När Jonas Gardell håller sitt Väckelsemöte predikar han oftast kärlekens evangelium och han är sig ganska lik från exempelvis den förra showen, Livet. Betoningen i denne egensinnige komikers nya show ligger på underhållning och han är kolossalt rolig. Men eftertanken finns också med.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Väckelsemöte. Vasan. Av och med: Jonas Gardell
Sångerska: Nana Hedin. Musiker: Pål Svenre, Olle Dahlstedt, Mija Folkesson, Stefan Olsson.
När Väckelsemöte startar finns en liten sträng tant på scenen. Klädd i grå kjol och med blusen knäppt högt i halsen går hon till verbal attack mot publiken på Vasan med Bibeln i högsta hugg. Men det snipiga och trångsynta tantstadiet är snabbt övergående och när den uniformen åker av så står vanliga lekfulla och lätt manieriska Jonas Gardell där i slitna elefantbyxor och sladdrig T-shirt.
@3a Text:Folkhemshjälten, självutnämnde riksbögen och publikdomptören, numera också religionsfilosofen Jonas Gardell är tillbaka i högst levande tillstånd och Stockholmspremiärpubliken på Vasan är med från första stund till den sista.
Fler skrattmöjligheter
Föreställningen blir en halvtimme längre än utlovat. Sporrad av gensvaret lägger han nämligen på det ena extranumret efter det andra. Några av dessa förstår man mycket väl varför de blev strukna från huvudshowen ?
Men det är en mycket bra show med ständiga komiska höjdpunkter. Skrattmöjligheterna är faktiskt fler än vad jag minns från tidigare shower. Bara ett par gånger sänker han rösten för att sjunka ner i mer filosofiskt allvar. Kasten mellan skratt och rannsakning är inte längre lika tvära och Jonas Gardell själv tycks bli allt mer mån om att predika kärlek, försoning och tolerans mellan raderna. Sämre budskap kan ju en väckelsepredikant ha.
Häcklingsoffer
Det är annars mycket som är sig likt i Jonas Gardell-land. Som sättet att bygga upp ett skämt som sedan återanvänds senare i andra sammanhang, till exempel, och han driver själv med sin förkärlek att välja ut ett häcklingsoffer på första raden.
Sjunger gör han fortfarande hellre än bra, men det är skapligt tryck i den frälsisklädda orkestern. Nana Hedins kraftfulla stämma ljuder innerligt därtill.
Gardells gästspel i sommarens Allsång på Skansen tycks ha satt spår hos honom, för allsångstillfällena infaller ofta under kvällen. Publiken får klämma i med både utflippade barnvisor från Gardells pappagrupp i babysång — jo, han har ju blivit förälder — till hans egna ljuvligt banala ledmotiv till filmen Livet är en schlager.
Serverar aforismer
Tematiskt rör han sig från våra friidrottsstjärnors gestik till att spela sina egna spermier i en scen snodd från Woody Allens film Allt du skulle vilja veta om sex, men Gardell gör det med en minst sagt personlig twist.
Emellanåt serveras aforismer som: "Det är inte de utslagna som ska in, det är de inslagna som ska ut" och kvällens credo, utsagt läspande likt den ständigt misslyckade men glada filmregissören Ragnar Frisk: "snubblande nära succé — och så blir det fiasko".
Jonas Gardell må uppleva sig själv snubblande i tillvaron men han är väldigt långt ifrån fiasko. Frågan är väl om någon annan svensk artist är och förblir lika älskad — trots ett och annat smaklöst klavertramp. Som underhållare med djup blir han faktiskt bara bättre med åren. Föreställningar ges på Vasan till och med 18 december.