Ett vilt flöde av ord i många färger

Den andra programkvällen av poesifestivalen Ordsprak tog vid ungefär där den första slutade. Ett vilt flöde av ord i många färger omringade av antingen tystnad eller musik, kunde vara en sammanfattning.

Lördagens första programpunkt, Rumänien - Sverige, bjöd på festivalens mesta textpoesi och framfördes också på Bokmässan i Göteborg för någon vecka sedan. De svenska poeterna Kajsa Sundin, Kristoffer Flensmarck och Malte Persson mötte de rumänska kollegerna Claudiu Komartin, Elena Vladareanu och Dan Sociu i en korsläsning där publiken fick höra både originaltext på rumänska och förnämliga svenska tolkningar. Ett fint möte. Rumänska är dessutom ett vackert språk och att döma av de svenska översättningarna är den samtida poesiscenen i Rumänien väl värd att lyssna på.

Rumänien - Sverige bjöd också en fin kontrast till alla drivna estradörer, vissa närmare det sceniska framförandet än orden i sig, som annars fyller Ordspraks program. Kristoffer Flensmarcks entoniga, i pappret stirrande, men stoffmässigt lysande, uppläsning levde upp till slampoeternas alla fördomar om textpoeter.
Personligen älskar jag mumlande och lågmälda poeter, men jag inser att ett uppförande som litar blint på sitt stoff också kan uppfattas som en smula provocerande. I alla fall om man inte känner sig säker på att det verkligt gnistrande i ett kulturellt möte finns i luften mellan åskådare och estrad, inte på endera punkten.

Sam Kessel, Oskar Haniska och Jasim Mohammed gjorde lovvärda framställningar med olika temperament i ett programblock som också presenterade den smått fantastiska Birgitta Granberg, som började med estradpoesi vid den respektingivande åldern 81 och nu, tre år senare, river att ett framförande som är osannolikt vitalt.
Granbergs drapor svängde våldsamt och kritiserade bland annat FRA-lagen och verklighetsfrånvända språkpoliser: " Till alla politiker, ni kan väl för helvete tala ett språk som alla kan förstå!"

Kvällens tredje och sista akt inleddes med att Lee Molnar Kronlid, segraren i onsdagens poetry slam, Ordspraks traditionella tjuvstart, läste sin vinnardikt med en lovande intensitet. Sedan plöjde Kung Henry, en av festivalens arrangörer, ytterligare en bit av sitt landskap och serverade bland annat några fina översättningar av Tom Waits.
Och plötsligt var det dags för Ordspraks avslutande akt, den fyrfaldiga amerikanska slammästaren Taylor Mali, som gav en minnesvärd och ruggigt professionell uppvisning i smart ordkonstruktion. Mali, som arbetade som lärare tills han började försörja sig som estradpoet, hyllade sitt yrke med en intensitet som sällans syns i svensk skoldebatt.
Ett litet stalltips till arrangörerna för fackliga lärarkongresser: Taylor Malis salut är vad svensk lärarkår behöver höra istället för en avdankad yrkesmilitärs bannor.

Ett vilt flöde av ord i många färger

Årets upplaga av den internationella poesifestivalen Ordsprak slutade lika bra som den började, konstaterar Sebastian Johans.