Gottsundateaterns scen har förvandlats till ett inhägnat flyktingläger, där kalla järnstängsel avgränsar en sandig, nästan ökenlik, spelplats med några staplade Europapallar som enda scenografi. När Gottsunda dans och teater ger sig på Strindbergs allegoriska vandringsdrama Stora landsvägen har man alltså tagit en avstickare från Strindbergs diktade trafikled och istället försatt handlingen till ett slags okänt ingenmansland.
Ett land där de nationella och kulturella gränser som flyktingarna försöker ta sig förbi och igenom framstår som ogenomträngliga, samtidigt som gränsen mellan dröm och verklighet under föreställningens gång ter sig alltmer flytande. För det är först och främst ett poetiskt drömspel som regissör Ulf Friberg tillsammans med sin ensemble skapat, helt i linje med den sena Strindbergs drömska dramatik.
Manusförfattare Annika Boholm har här utgått från Strindbergs pjäs men blandat upp den med berättelser från dagens immigrationsverklighet. Röster från Gottsunda blandas med rösterna från Strindbergs originalkaraktärer. Strindbergs Jägarn och Vandrarn har blivit de lite mer internationellt och Hollywoodskt klingande Hunter och Walker. Femte scenens krematorium har blivit Migrationsverk. Skolmästaren har bytts ut mot den danska skolministern, dock lika korkad som Strindbergs ”dumhuvud”. Vandrarna avbryts av gameshowen Ut ur Sverige, där förloraren blir utvisad ur landet. Ja, ni förstår, Boholm har förhållit sig med en uppfriskande frihet till Strindbergs text.
I teorin är det ingen dum idé att använda sig av Stora landsvägen för att berätta om dagens flyktingpolitik. Det finns ju ett naturligt band mellan vandringstemat och flyktingtemat. I praktiken har det dock inte fungerat riktigt lika bra. Något verkligt samtal mellan Strindbergs text och de nyskrivna partierna uppstår aldrig riktigt. Ibland lider föreställningen av en viss otydlig viljelöshet. Bäst fungerar de delar som viker av från Strindbergs text. Men överlag är föreställningen annars kompetent, snyggt och mycket fantasifullt genomförd. De högstadie- och gymnasieklasser som är föreställningens främsta målgrupp kommer dessutom komma tillbaka till klassrummet med ett rikt diskussionsmaterial. Och det ska man ta som ett mycket gott betyg.