Ett hagelgevär och patriarkatet

Ett tätt litet gäng på tre personer har tillsammans diskuterat, funderat och ifrågasatt sig fram till en pjäs om våld och relationer, kvinnor och män och patriarkala maktstrukturer.
- Men det är kul och spännande, säger Lennart Jähkel.
Det handlar om Helena, uppvuxen med sin pappa Teddy som blivit övergiven av Helenas mamma. De har en knepig relation, och inte blir det lättare när pojkvännen Jacob kommer in i bilden, en trasslig kille med en svår uppväxt bakom sig. Helena och Jacob ska gifta sig, men allt urartar med stor dramatik.
- Helena strikes back, säger författaren Alexander Ahndoril som skrivit manuset.
Vad har det med Fadime att göra?

Förtryckarstrukturer
- Det handlar om förtryckarstrukturer. Om den våldskultur som läggs på pojkar och hur mäns känslor av prestigeförlust så lätt leder till våld. Det som intresserade oss är hur något sådant kan ske, hur kan det komma sig att de två män som älskar Helena mest av allt samtidigt vill döda henne?
- Man talar om hedersmord som ett kulturellt förtryck, men samtidigt så dör en kvinna av misshandel av en nära anhöriga varje vecka i Sverige, säger Maria Salah.
För att undvika etnocentriska klichéer och för att slippa att ännu en gång framställa en kvinna som offer så tog de under arbetets gång ett steg ifrån företeelsen hedersmord och började i stället fundera över de subtila sidorna av det patriarkala förtrycket. De som vi alla bidrar till utan att vara medvetna om det. Inte minst i relation till våra närmaste. För pjäsens Helena handlar det om vad hon utsätts för av sin pappa och sin älskade.

Vad gör man inte för lite kärlek?
- Helena finner sig i mycket från Teddy och Jacob eftersom det är två män som hon älskar och som älskar henne.
- Vad gör man inte för lite kärlek - det är ett starkt tema i pjäsen, säger Peter Perski, som spelar Jacob.
För att finna de små, små tecknen på förtryck har ensemblen pratat mycket, diskuterat och vänt och vridit på sina egna erfarenheter och beteenden. Maria Salah har fått vara männens ciceron i hur det är att vara kvinna i ett patriarkalt samhälle. Samtidigt har hon under arbetsprocessen varit ensam kvinna omgiven av män.
- Det har varit speciellt att berätta det vi gör och samtidigt vara ensam med tre män. Jag är van vid att vara omgiven av kvinnor. Jag är uppvuxen med systrar och med en ensamstående mamma, på Unga Klara har jag jobbat med Suzanne Osten, och jag umgås mest med kvinnor, säger Maria Salah.

Språkligt osäker
- Så blev det slut på det roliga, säger Peter Perski.
- Ja, att vara instängd i en källare i tre månader med tre män - hur kul är det? undrar Lennart Jähkel.
- Det har varit spännande, men påfrestande också. Jag blev under någon period språkligt osäker och började prata med punkt, punkt, punkt, i stället för att avsluta mina meningar.
Arbetsprocessen blev också en personlig process för de inblandade.
- Jag har blivit medveten om saker hos mig själv, hur jag ibland avbryter Maria eller pratar över huvudet på henne, säger Lennart Jähkel.
- Ja, ni har förändrats, säger Maria Salah.

Vill prata mycket
Lennart Jähkel filar på en långfilm på Pistvakt, Maria Salah tillhör ensemblen på Unga Klara, Peter Perski gör en enmans clownföreställning, Alexander Ahndoril skriver - alla fyra har mycket annat på gång. Men Stockholms teatergrupp är en chans för dem att få jobba så som de själva vill.
- Vi har alla behov av att få prata mycket, säger Lennart Jähkel.
- Det är väldigt givande att som skådespelare få ha teoretiska diskussioner om pjäsens ämne i stället för att komma in i färdiga koncept, säger Maria Salah.
- Och så är det väldigt kul att jobba med en författare som skriver direkt för oss, säger Lennart Jähkel.
- Men ni har varit väldigt tuffa mot mig, måste jag säga. Strukit massor av mina fina ord, säger Alexander Ahndoril.
Pappas hjärta har delvis regisserats av Richard Turpin från Teater Tribunalen. Men det mesta av arbetet har ensemblen gjort själva med Alexander Ahndoril som regissör. Premiär den 16 december i Teater Tribunalens lokaler i Stockholm.