Erfaren artist med fans i alla åldrar
Den 82-åriga artisten befinner sig just nu på sin senaste Sverigeturné med Pratstund med Povel. Föreställningen gästar Skandiascenen i Uppsala under torsdag och fredag.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
— De övriga är små korta saker, eller skrivna till mycket speciella tillfällen, säger han.
Otaliga turnéer
Turnerat har han gjort så många gånger att han tappat räkningen. Under 50-, 60- och 70-talet skedde det i tält i de så kallade Knäppupprevyerna. Under bara de första tio åren lär dessa ha setts av fem miljoner svenskar. Här omgav han sig
med artister som Martin Ljung, Gunwer Bergkvist, Brita Borg, Monica Zetterlund och Wenche Myre.
Knäppupp driver han faktiskt fortfarande som bolag. Men numera har Povel Ramel skurit ner lite på antalet människor i de produktioner han är med i. Hans ålder medför nämligen risker och ju fler som är med desto dyrare blir det om man tvingas ställa in.
På senare tid har det mest blivit att han turnerat med en musiktrio och den egna flygeln, något han har för avsikt att fortsätta med "så länge det kommer någon som vill lyssna".
Alla föreställningar olika
Pratshow med Povel är precis vad det utger sig för att vara, med Ramelska minnen från sextio år i underhållningens tjänst i pratets fokus.
— Den här gången har jag alltså inte ens med någon trio. Jag sitter heller inte låst vid någon flygel. Sjunger jag så gör jag det a cappella och så imiterar jag lite, berättar Povel Ramel.
— Den handlar om saker som har hänt mig. Inte en föreställning är lik en annan, då det hela beror på vilka frågor Stephan Lundin ställer. Jag, som i vanliga fall brukar vara mycket noga med att ha ett manus att följa, tvingas improvisera. Det kan spåra i väg nästan vart som helst, säger han glatt.
Vissa hållpunkter finns dock, som han själv anmärker så är det samma människas liv det handlar om i varenda föreställning.
— Det roligaste jag varit med om var nog när vi startade Knäppupp AB. Det var jag och min dåvarande chef på Radiotjänst, Per Martin Hamberg, som drömde om att visa upp oss visuellt — det var ju lite svårt i radio.
Fans i alla åldrar
Per Martin Hamberg och Povel Ramel hade inspirerats av en föreställning de sett i London, crazy-revyn Hellzapoppin, som så småningom blev film med titeln Galopperande flugan (1941).
— Vi blev förtjusta i den och beslöt att överföra en och annan idé till svensk scen. Men all musik vi gjorde var original. Det kom att bli tre Knäppupprevyer innan vi lade ner turnéprojektet, berättar Povel Ramel.
— Så tog vi över Idéonteatern. Där växlade vi med att spela egna produktioner och ha gästspel av bland andra Karl Gerhard. Ungefär vartannat år förväntades jag komma med en helt ny föreställning.
Trots namnet Knäppupp har ingen av Povel Ramels revyer rört sig nedanför bältet.
— Nej, sex på scenen var tråkigt redan förr så det brydde vi oss aldrig om. Vi har heller aldrig sysslat med politik utan koncentrerat oss på underhållning, säger Povel Ramel.
Ibland i Uppsala
Fortfarande skriver han om han råkar komma på något som kan bli en text och en melodi — även om pressen att skapa nytt inte är lika hård numera. Han får också brev från fans än i dag. Brevskrivarna är i åldrarna åtta till åttio år ungefär.
— Barnen vill ha svar på frågor som exempelvis vad det egentligen står på den "franska biljetten" i min visa om den, den biljett som får hela den ackompanjerande orkestern på skivan att stanna av då musikerna läser och skrattar...
Det händer att Povel Ramel besöker Upsala stadsteater och dess föreställningar. Där jobbar nämligen barnbarnet Mikaela Ramel som skådespelerska. Povel Ramel är sedan ett antal år även hedersmedlem i Stockholms nation.
— Men det har jag sorgligen misskött, menar han.
— Jag har fått snälla inbjudningar till fester men inte haft möjlighet att gå på dem.
Torsdag och fredag kväll har han i alla fall vikt för Skandiascenen i Uppsala.