En politisk ungdomspjäs med tjejer i huvudrollen ? det hör inte till vanligheten. Men det är vad Kungliga Dramaten bjuder på denna höst. Man tackar för den fethårda käftsmällen som Johanna Emanuelsson bjuder på med pjäsen Älvsborgsbron. Det är en otroligt begåvad text som får med så många olika aspekter ? utan att vara vare sig pekpinneaktig eller uppläxande.
Pjäsen har redan vunnit Riksteaterns manustävling Ny text! och den internationella utmärkelsen New Baltic Drama och detta trots att Emanuelsson inte gått ut DI:s dramatik/dramaturgilinjen än. Vad månde det bliva!
Älvsborgsbron handlar om de två kontrahenterna Regina och Donna, spelad av de helt briljanta Kajsa Ericsson och Alexandra Drotz Ruhn. Om Regina tittat för djupt i Das Kapital så drunknar snarare Donna nästan i all den läppglans som hon och hennes två bimboaktiga tjejkompisar (Lina Ljungqvist och Agnes Hargne Wallander) ständig applicerar runt de plutande läpparna.
Pjäsen handlar om livsval, om hur vi väljer att se på oss själva och världen kring oss. Regina vill göra revolution och planerar ständig nya aktioner tillsammans med sina två bundsförvanter Björn och Eskil (Davood Tafvizian och David Book) som båda är kära i henne. Men kärlek är reaktionär skit och världens samvete tynger Reginas tunna axlar så till den milda grad att hon krackelerar, eller ?smiter? till psyket som Björn kallar det och lämnar honom i sticket. I sin ensamhet hittar han Donna, som köpt hela paketet av hur en tjej bör behaga för att bli älskad av det andra könet. Dock inte helt oreflekterat visar det sig när de två rivalerna slutligen möts. För båda har något som den andre vill ha och i detta kan de slutligen mötas.
Regissören Annika Silkeberg har tillsammans med Jenny Andrés effektiva scenografi och Fredrik Arsæus Nauckhoffs pulserande musik skapat en driven och angelägen föreställning. Den föder ofrånkomligt tankar om samhälle, kön och strukturer och inte minst den enskilda individens möjlighet att göra skillnad utan att knäckas av alla världens alla orättvisor.