En sjudande effektiv Björn Skifs

Björn Skifs tillhör de som kan titulera sig folkkära och även den illustra samling om vilka det kan sägas: "hade han bara varit född i USA hade han kunnat vara hur stor som helst".
Fast frågan är om det sista är sant. Björn Skifs berättar om sina misslyckade försök att slå utomlands. Där skördar han många skratt och bjuder på sig själv på just det charmigt pojkaktiga sätt han är så bra på.

Annars är det hans låtar som står i fokus. Han presenterar det hela som att han ska göra en show tillsamman med ett antal goda vänner - och syftar på låtarna. "Några vill hellre kallas sånger, och en som är finare, vill kallas stycke. Men jag tycker att det är låtar allihop".
Och det är det. Han har många att ta av, men de allra flesta hitsen finns med. Han inleder lite trevande med "låten alla häcklar mig för": schlagerlåten Det blir alltid värre framåt natten, låten han glömde texten på vid framförandet i Pari 1978. Det låter lite knackigt här också och jag hinner undra om det är åldern som börjar ta it sin rätt, särskilt när han får svårt att gå upp på de högre tonerna.

Men jag kunde ha besparat mig oron. Resten av showen visar han tydligt att han kan sätta det yngre gardet på plats om han så vill. Den snart 63-årige gentlemannen bjuder på en sjudande effektiv energi. Sångrösten är fortfarande så där full av själ att man bara önskar att den alltför korta avdelningen med soulklassiker skulle vara minst dubbel så lång.

Det är en show i mindre format än den han satte upp för sex år sedan på samma ställe. men nedtagningen har han tjänat på. Det är en helt annan känsla över det hela denna gång, och han verkar mycket mer bekväm med konsertformatet.
Han har ett tio man starkt band, flera från studioeliten, och samspelet som få. Det låter riktigt bra om orkestern och i flera nummer med showkänsla får de agera dessutom. Där finns flera av showens höjdpunkter. Scenografin är påkostad och smakar Las Vegas.

Dansarna imponerar också, både i Pernilla Skifs koreografi och med sprittande dansglädje. Förutom den skickliga dansensemblen som galant klarar den mer traditionella baletten finns två nycirkusliknande trapetsdansare med. De klarar förutom att medverka på scentiljan att göra hisnande nummer uppe i trapetsen.

De humoristiska inslagen fungerar fint över lag. Skifs må ha auran av en ung man, när han sätter på sig skinnluva och gör som han säger "en gubbe", så blir han en klassisk sådan; ett slags blandning av Stig Järrels Fibban och Åsa-Nisse. Calle Norléns texter är dock ojämna, från lysande komik till rena bottennapp. Där borde Skifs ha rensat lite. Som helhet är det en underhållande show som visar upp hela Björn Skifs musikaliska karriär, och den är bred. Han lyckas vara personlig och högst närvarande på scenen utan att bli så där alltför privat som han blev lite förra gången. Det är klass.

En sjudande effektiv Björn Skifs

Björn Skifs sammanfattar sin musikaliska karriär i en fartfylld och rolig show där namnen Björn G Stenberg låter sig roas av det mesta, utom bristen på paus.