En show utan döda stunder

Karlar som trippade fram i näststrumpor och högklackat, mer än så behövdes inte för att dåtidens publik skulle gapa av skratt, eller skräck. I dag krävs det mer, mycket mer, för att dra en dragshow i hamn.

Eftersom Lasse Flinckman har pensionerat sig från det extravaganta artistlivet i huvudstaden så har Christer Lindarw engagerat en annan behåbärare med attityd till en ny upplaga av transunderhållningen. Lars-Åke "Babsan" Wilhelmsson har länge promenerat i After Darks upptrampade stigar, en skicklig kläddesigner och showman med sylvass tunga och smak för det smaklösa.
När dessa båda transstorheter strålade samman på Gröna Lunds krogscen Tyrol i fredags så slog det upp gnistor av alla det slag. Hjärtligt bitchiga kommentarer haglade mellan de båda kontrahenterna som kompletterade varandra fint, den ene en elegant och parant dam, den andre en måttlös och fräck näbbgädda.

Tillsammans bjöd de på en show utan döda stunder och med mängder av publikfriande, paljettbeströdda schlagernummer. Tidvis fick de faktiskt den årliga Melodifestivalen att likna ett gäspigt seminarium på jordbruksdepartementet. För madamerna Lindarw och Wilhelmsson är glamour och extravagans nämligen en hederssak.
Artistimitationerna följde slag i slag under kvällen, Malena Ernman, Caroline af Ugglas, Lotta Engberg och Drottning Silvia var bara några av de celebriteter som dök upp på scenen i uppblåsta, karikatyrmässiga versioner.

Underhållningen fick extra krydda av smaskiga och smått förbjudna skämt om kronprinsessan och Daniel Westlings sexmisslyckanden på bröllopsnatten och prinsessan Madeleines cigarettbolmande. Dessutom var föreställningen full av slagfärdiga oneliners: "vore det inte för ficktjuvarna i stan hade jag inte haft något sexliv".
Faktum är att de flesta skojigheterna emanerade någonstans mellan naveln och ändtarmsöppningen, precis som sig bör i de här sammanhangen. Transunderhållning är inget för dem med sammetsöron och konservativa värderingar.

Det kan tyckas vara lättköpt och simpelt att förlita sig så mycket på förinspelad musik och mimanden som After Dark gör, men det är å andra sidan en viktig del av traditionen. Gruppen lägger i stället nästan allt sitt krut på klädkreationerna och dansen. Intrycket blir därför proffsigt och virtuost ändå, en kavalkad av måttlösheter som man måste ha ett stenhjärta för att inte ryckas med i.
After Dark för transshowandet vidare in i 00-talet. Och tro det eller ej, men det kan fortfarande vara hejdlöst roligt med två karlar som trippar fram i nätstrumpor och högklackat.

En show utan döda stunder

Glamourdrottningarna Christer Lindarw och Lasse Flinckman visade var dragskåpet skulle stå redan 1976 när de lanserade showkonceptet After Dark och skakade om den svenska nöjesbranschen i dess grundvalar.