För en engelskspråkig person som flyttat till Sverige kändes en show om svenska fikavanor som en ganska given fullträff. Få företeelser är lika typiskt svenska och just därför lika lätta att driva med från ett utomstående perspektiv. Och när det gjordes av en komiker av Al Pitchers kaliber, som kan göra humor av i stort sett allt var The Fika Tour, som landade i Uppsala i höstas, en given succé.
Att göra en uppföljare som heter The Påtår Tour och är ungefär vad den utger sig för att vara skulle däremot vara självmord för de flesta underhållare. Precis som en påtår är det lite mer av samma vara. Skämten om fika är redan använda så några återanvänds och som kompensation för resten slänger Al Pitcher in lite av varje.
Häcklande av personer längst fram, skämt om Melodifestivalen, mer svenska företeelser som skor med isdubbar och uttryck som ”nä men”. Skillnaden mellan Al Pitcher och en medelmåttig komiker är att han är så pass skicklig att han ändå ror det i land.
Al Pitcher är uppenbart medveten om att materialet är lite tunt och kör hårt med alla verktyg från första stund. Improviserar, imiterar och utnyttjar rolighetsfaktorn i att prata svenska med engelskspråkig accent fullt ut. Han är också hela tiden på tå och missar inte en chans att dra nytta av allt som händer i bänkraderna. En kvinna som tar en pris snus blir hysteriskt och en annan som drar upp byxorna leder till hejdlösa skrattsalvor.
Han har också lagt ner ett ganska hårt arbete inför showen. Främst i turerna runt Uppsala för att fotografera detaljer som man vanligtvis bara går förbi utan att märka dem. Som ologisk skyltning på tågstationen, märkligt utplacerade skyddsstängsel och skulpturer som inte går att förstå.
Allra bäst blir det när publiken kommer igång och tar mer plats i andra akten. Någon ropar om Yorkshire med omväxlande mans- och kvinnoröst, en frågar ingående om hundskitssituation i Nya Zeeland. Al Pitcher tappar då och då fattningen, men parerar snyggt och föreställningen får nerv.
- Det är sådant här som gör att jag älskar stå upp-komik, säger han flera gånger.
Och det är också mycket den fredagskvällstaggade publikens infall som drar in honom i sitt rätta element och gör föreställningen till mycket mer än en enkel påfyllning.