Svenska Showorkestern Phontrattarne bildades för 60 år sedan på Norrlands nation fast då hette den inte så. Namnet Phontrattarne tillkom några år senare och efter stora framgångar på 60- och 70-talen, då orkestern steg högt över normal studentorkesternivå och blev riksbekant, lade man till det något pretentiösa förledet. En talesman berättade för denna tidning att tanken var att fasa ut efterledet och efter ett par år slopa det helt. Svenska Showorkestern skulle man heta, rätt och slätt. Så blev det inte, varumärket var alltför inarbetat för att överges, och dessutom inträdde en temporär nedgång i den musikaliska kvaliteten som fick det tänkta namnbytet att framstå som en smula förmätet.
Men detta var länge sedan. Phontrattarne är numera en driven organisation med en gedigen uppsättning musiker, arrangörer och textförfattare och en solid repertoar av jazz, swing och äldre svensk populärmusik. Varje år kan uppsalaborna ta del av deras Grand Show och nu alltså av en jubileumskonsert med material hämtat från de 60 årens repertoar (egentligen de senaste 42 åren – litet synd att inte de första 18 var representerade). I den ”restaurangmusik” som utanför programmet generöst framfördes medan middagen avåts underhölls publiken dessutom av legendariska artister som Björn Sjödin, Ulf Johansson Werre (piano, trombone, sång, vissling och näverlur) samt stjärnvokalisten i Pensacola Lighthouse Orchestra, Ragnhild Sjögren.
Tillbakalutade konferencieren Gustav Lindberg höll ihop allt. Äldre orkestermedlemmar intog i intervall med självklar pondus sina gamla platser så att totalt ca tre hela orkestrar fick framträda. Baletten hade begränsat utrymme på den lilla scenen men gjorde med specialskriven koreografi det som gick att göra. Många klassiska shownummer stod på programmet och jag kan bara nämna några. Charleston och That Cat is High i högt tempo värmde upp publiken. Tycho Jonsson förklarade för Arne Lingestrand i Musiken går runt hur det blir musik när man blåser in luft i en trumpet. Ragnhild Sjögren och Olle Naeslund sjöng Johan Söderlinds fyndiga text Kommer du ihåg -57. Dubbelnumret Just a Gigolo/I Ain’t Got Nobody och givetvis Trummis-Nisse där Björn Sjödin förstås bara måste trumma litet på den medhavda mc-hjälmen. Och så sist av allt, den ofrånkomliga Kaffe utan grädde. Svenska Showorkestern Phontrattarne seglar traditionsrik och stark mot nya jubileer.