En fars byggd på situationskomik

Teater:Stockholms stadsteater, Lilla scenen: En fröjdefull jul av Alan Ayckbourn. Regi: Johan Huldt. I rollerna: Pia Johansson, Anders Ahlbom Rosendahl, Iwa Boman, Jan Myrbrand, Elisabet Carlsson, Peder Falk, Ulf Eklund, Anna-MariaKäll, Johan Paulsen. Scenografi och kostym: Peter HolmI en by i England har familjen Bunker samlats för det traditionella julfirandet. Phyllis (Iwa Boman) smygsuper i köket medan hon har ansvar för lammet och värdinnan Belinda (Pia Johansson) blir mer och mer stressad över kökets tillstånd.Ändå har hon, som alltid, längtat efter julfirandet. Allt görs som det brukar göras. Filmen som visades förra året visas även i år. Små presenter till barnen ska öppnas på juldagen, men de stora klapparna får hos familjen Bunker vänta till annandagen. Julen ska dras ut på, hur stressande det än är att ha släkten samlad.Belindas hysteri sipprar fram i takt med att granen kläs och bordet dukas. En sak skiljer dock denna jul från föregående — författaren Clive Morris (Johan Paulsen) är medbjuden av värdinnans syster Rachel (Elisabet Carlsson), en man som förmodasvara hennes pojk­vän.Komisk breddDet är svårt att göra underhållande komedi av ett så beprövat grepp som att låta en främling släppas in i familjegeggan, men på Stockholms s1tadsteater lyckas det bli både geggigt och roligt Pia Johansson är den som är behållningen i föreställningen. Hon spelar i en komisk bredd; hon är naiv, allvarlig och hysterisk.Hon blir flickaktigt imponerad och alldeles till sig av författaren — just för att han är författare men också för att hon blivit oerhört attraherad av honom. Pia Johansson förmår sina inte lika lysande medspelare att agera på komedins villkor. Vissa försöker och lyckas, ­andra fyller mest ut tiden och scenen.Iwa Bomans alkoholiserade Phyllis är berusad under större delen av föreställningen och har några rörande ögonblick. Hennes make Bernard (Ulf Eklund) är en läkare som enligt farbror Harvey (Anders Ahlbom Rosendahl) tagit livet av fler än han botat.Utbrott av allvarBernard uppför varje år en alldeles för lång dockteater för barnen, pjäsen har han skrivit själv. Så skall ske även detta år. I samband med den kommer ett utbrott av allvar som i den här föreställningen känns ogenomtänkt. Trots att det trasiga hos familjen illustreras genom hans nederlag, finns det i Huldts uppsättning inte plats för hans insikt.Elisabet Carlsson får gestalta sin Rachel och hennes sorgsamhet på ett mer för formen genomfört sätt. Hon har föreställningens kanske roligaste och sorgsnaste replik, den kroppsliga kärleken är, enligt henne, lite som rökning, har man inte börjat på 35 år verkar det bara dumt att pröva.Relationerna mellan makar, syskon och ingifta är svärtade av drömmar, för många barn och hoppet om att det kanske ändå fortfarande är som det var. Vi ser det. Karaktärerna ser det säkert också och komedin tillåter att grunden för dråpligheterna ligger i svärtan. Trots det är det inte svart komedi och vi skrattar inte åt eländet. Snarare liknar En fröjdefull jul en fars byggd på situationskomik.Hösten är onekligen här men i foajén doftar det glögg, och det är värt att leva med vissa problem i föreställningen för att få skratta på teatern.Det är helt enkelt komedi och Pia Johansson-show, och Johan Huldt har nog ingen annan avsikt än att få en hösttrött publik att ha roligt och med skräckblandad förtjusning se fram emot kommande december­dagar.