Effektiv show med Mina killar
Vokalensemblen Mina killar lockar en stor publik till V-Dala nation, och presterar en medryckande show, skriver Sebastian Johans.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Showen rivstartar med en egen låt som följs av spexande mellanprat och ett potpurri av Lars Winnerbäck-låtar, där ensemblen får hjälp av en dansgrupp. Och ungefär så flyter det på. Eget material blandas med mer eller mindre väntade örhängen som ofta har bearbetats på ett både underhållande och tillfredsställande sätt. Allt binds samman av hyfsat roliga estradnummer och då och då supportar dansarna och pianisten Arvid Svenungsson.
Mina killar har ett bra driv genom hela showen, såväl sjungande som prat framstår imponerande säkert. Det är helt uppenbart att det ligger en väldig arbetsinsats bakom föreställningen.
En kortare passage som både häcklar och deltar i Linnéfirandet känns möjligen lite trött, och personligen kunde jag tänka mig att leva utan tokroliga raptravestier om världsnaturfonden, men det verkar jag å andra sidan vara ensam i salen om att tycka.
Mina Killar visar en i sammanhanget oumbärlig självdistans, och många nummer driver kärleksfullt med den egna genren. När skämten snuddar det homofobiska utgår jag därför också från att det handlar om en ironisk drift med genrens solida heteronormativitet.
Efter en timme effektiv show är jag fortfarande inte säker på om åskådarna älskar Mina killar eller musiken, men efter publikens stående ovationer börjar jag ana att det spelar minde roll. Vid det laget anser förmodligen flertalet i salen att det går på ett ut.
Mina killar
V-Dala nation, Uppsala, måndag.
V-Dala nation, Uppsala, måndag.