En dag händer Katastrofen, och då drabbar oss det stora "Om, om inte?" som får oss att stanna upp och sent inse hur bra vi hade det nyss.
Katastrofen kan vara en förlupen kula som dödar en älskad varelse som i Dan då Dan dog.
Rasmus Lindberg är en driven dramatiker med ett antal pjäser på meritlistan. Det är första gången jag ser något av honom. Han beskrivs som en dramatiker som arbetar med parallella scener och snabba scenväxlingar där rummet formar sig efter personernas tolkningar av verkligheten
Det stämmer bra med Teater Essences uppsättning av Dan då Dan dog. Här möter vi en kvintett där alla vill något annat. Här finns en kedjerökande mormor Edith, nybliven änka, som drabbas av beskedet om dödlig cancer. Barnbarnet Amanda vill resa utomlands och krisar med sin strulputte till kille, Sonny, som har ångest inför vuxenlivets krav. Här finns också den ensamme läkaren Herbert, som längtar efter kärlek, men är mest irriterad på sin jyckes alltför kärleksfulla uppvaktning. Och Sonnys mamma, den kvinnliga prästen, har mest lust att avbryta sin predikan och ropa "Fitta!".
Pjäsen bjuder tvära kast och uppgörelser. Mormor och barnbarn har svårt att nå fram till varandra, liksom det unga paret och den ensamme Herbert och hans uppvaktande Amanda, och förstås Sonny och hans mamma. Dialogen blir halvt till monologer, alla lever i sina tankar och fantasier. Det talas om att våga släppa taget. Det är lättare sagt än gjort, som någon säger. Någon blir vinnare, för andra får det katastrofala följder.
Teater Essensce är en ny, fri teatergrupp i Uppsala och det här är gruppens första uppsättning. Jag är överraskad av hur träffsäkert och övertygande alla i gruppen fångar sina rollkaraktärer - inklusive hunden Dan.
Men kanske skulle uppsättningen lite bättre tagit vara på den absurda humor som pjäsen rymmer.
De gymnasieelever som jag såg pjäsen tillsammans med verkade fångade för stunden.