Drastiskt om krissverige med Uppsala arbetarspel

Till vänster på scenen sitter en livlös farmor i en rullstol. Familjen Svensson huserar mest i köket, tonårssonen i sitt rum där bakom, vilket visas med en finurlig vridscen. De är alla präglade av ett samhälle i förfall. Pappan har inte jobbat sedan hans sätt att tänka löstes upp i ångorna av lösningsmedel i en färgaffär under ett sommarvikariat för decennier sedan. Mamma har friställts som hemsamarit och försörjer sig nu med att "hjälpa" välbeställda äldre män, oklart exakt med vad. Dottern har polio, då hon aldrig vaccinerades som liten och sonen snortar och bedriver skumma affärer med figurer han är rädd för att träffa.Farmor är faktiskt död, men Svenssons mörkar detta då hennes pension är den enda inkomstkälla familjen har. Dotterns hjärta ömmar för att hon ska kunna få en anständig begravning och hon svarar på en annons från stadens teater där de söker en familj att göra dokusåpateater om och med. Lön ska nämligen utgå.Med tanke på att Mikael Niemi skrev pjäsen för mer än fem år sedan - den hade urpremiär på Upsala stadsteater 1998 - får man väl kalla den profetisk för sin tid. Välfärdssamhället har knappast blivit bättre och dokusåpafenomenet tycks ha bitit sig fast. Det då så bisarra och hysteriska stoffet har liksom blivit alltmer realistiskt i takt med att samtiden förändrats. Men det lätt absurda i handlingen är fortfarande påtagligt och levande och samhällskritiken är än idag i hög grad gilitig . Två år senare, efter pjäsen, gav oss samma författare den än mer vilda skrönan Populärmusik från Vittula, en bok som sålde ofattbara mängder och som nu håller på att bli film.Det är därför fullt förståeligt varför Uppsala arbetarspel valt att iscensätta pjäsen. Man föreställer sig att de haft mycket kul tillsammans över generationsgränserna under arbetets gång då gruppen gjort stoffet till sitt. Det uppsaliensiska kulturlivet och medievärlden får sina slängar med muntert eftertryck, liksom bidragssverige..Ensemblespelet flyter på bra och det är lagom långt ( en och en halv timme inklusive paus) för att det ska vara underhållande hela tiden. Möjligen att vissa repliker bäddar för överspel. Men på det hela taget är det en gedigen amatörteaterföreställning om än något konventionell.Konsten att begrava en kärring spelas även idag, lördag 22 och söndag 23 november i Teater Blancas lokaler.