Dokumentärteater med dansinslag

Dokumentära fragment i scenisk form har blivit Katarina Ehnmarks signum. Åtskilliga levnadsöden bland både hög och låg ur ortens historia har spelats fram på olika spelplatser i Uppsala (eller i Österby) och ofta under bar himmel.
Arbetare på båda sidor om Fyrisån utomhus i Bergsbrunnaparken i Uppsala, Mjölk och människor i gamla mejeriet, Det här blir mitt fall, sa Fyrisån i Pumphuset, Siden, senap, cyklar, skor ... och lera gjorde staden stor i en gammal turbinstation i Stabby, Sammanrotning på Stora Torget half sju (titeln är hämtad från en autentisk mötesaffisch) är några av de spel där hon berättat om vanliga, arbetande människor och stadens direktörer. Stoff från de tidigare pjäserna går ibland att känna igen i denna nyskrivna, Utsikt från ett torg, som utspelas på och runt Vaksala torg.
Handlingen rör Uppsalas industriella framväxt under åren 1860 till 1960. Den inleds med en invigning av staden nya järnvägsstation och slutar med barnens lek på Vaksalaskolans gård.

Ska man tro pjäsen är det brännvinet som lagt grunden till Uppsalas välstånd. Vätskan har en framträdande roll, både bland arbetare och direktörer.
Föreställningen är roligare att se på än att lyssna till. Dess höjdpunkter är i dansscenerna, där Mira dansproduktioners dansare gör fantasifulla "kommentarer" till handlingen, än som brännvinsdroppar, än som spyflugor runt ättikstillverkningen eller valsande cyklister. En annan temperaturhöjande scen handlar om varietéunderhållning från förra seklet, med fakirer och eldslukare.
Amatörskådespelarna, somliga förstärkta med mikrofonmyggor, manar fram bilder av ruckel runt den leriga infarten vid Vaksala tull och lukter som kan uppstå när många, sjuka människor lever tätt tillsammans. Mot detta kontrasteras med direktörernas och handelsmännens middag, där man söker överträffa varandra med vad man gjort för affärer.
Det mesta kommenteras av ett par allseende kajor. Det är ett kul grepp, men det skulle kunna utvecklas mer. Daniel Söderlind och Daniel Frisk, som gestaltar fåglarna, har ett kroppsspråk som är mer spännande än deras repliker.

Föreställningen är visserligen informativ, men den har inte speciellt mycket dramatisk nerv. Nog saknar jag de vildsinta scenografiska infallen och kuriosadetaljerna vi fick i exempelvis Arbetare på båda sidor om Fyrisån.
Saknar också att få röra på mig, som under dramatiserade stadsvandringar. Att sätta upp ett arbetarspel utomhus under tidig höst är våghalsigt. När vi i publiken lättar från sittplatserna på Vaksala torg efter spelets två och en halv timme är vi ganska stela och frusna. Pjäsens dramatik förmår inte värma och de människor som skildras blir aldrig tillräckligt tydliga för att man ska kunna känna engagemang. Snarare tjänar de som snabbt förbiilande ögonblicksbilder från svunna liv och verk.

FOTNOT. Utsikt från ett torg ges alla kvällar till och med 23 september på Vaksala torg.

Dokumentärteater med dansinslag

Dansen ger liv och gnista åt ett nytt spel om Uppsalas industrihistoria. Susanne Sigroth-Lambe har värmts av fantasifulla rörelser i under en annars gråkall förhöstkväll på Vaksala torg.