Djupt men långsamt på Regina

En ung svart man smyger runt en äldre vit kvinnas hus och iakttar henne. Kvinnan röker cigaretter, skriver brev till sin dotter och stirrar tomt framför sig. Mannen kliver in i huset och pjäsen Reach tar fart, om man nu kan kalla det fart.
Större delen av handlingen på ytan består av att Solomon (mannen) och Marion (kvinnan) diskuterar om han ska måla hennes hus och om hon ska hälsa på sin dotter som flyttat till Australien. Hon äter dåligt. Han har svårt att hitta ett jobb.
Den viktiga handlingen i Reach är alltså inte det som utspelas just nu, utan det förflutna. Marions son har mördats i ett rånöverfall, som Solomon vet mer om än han först ger sken av. Marions man är död sedan några år tillbaka och hela tiden ligger hotet om att hon ska bli bortkörd från sina ägor av svarta, som anser sig ha rätt att ta tillbaka marken från de vita ägarna.

Reach är en samproduktion mellan Reginateatern och sydafrikanska Baxter Theatre i Kapstaden. Manuset är skrivet av den sydafrikanska dramatikern Lara Foot Newton och pjäsen har regisserats av John Fiske, som i Uppsala är mest känd som den ena halvan av komediduon Kesselofski & Fiske. Även de två rollerna är jämt fördelade. Andile Nebulane som spelar Solomon kommer från Sydafrika, medan svenska Anna Carlson spelar Marion.
När det gäller skådespelarinsatserna finns det inte mycket att invända. Pjäsen spelas på engelska och det känns att Andile Nebulane är mer hemma i språket, men även Anna Carlson gör ett trovärdigt intryck och med tanke på att det inte är hennes vanliga språk att uttrycka sig på så är det klart imponerande.

Som svensk är det alltid svårt att bedöma konstuttryck från en kultur som skiljer sig så markant från den svenska som den sydafrikanska gör. Naturligtvis missar jag som åskådare både kulturella aspekter och referenser som en sydafrikan har i ryggmärgen.
Pjäsens stora problem ligger ändå i manuset. Visserligen laddas vardagliga ting, som maten, valet av målarfärg och sättet karaktärerna uttrycker sig på med både Sydafrikas motsättningar mellan svarta och vita och personernas privata förflutna på ett snyggt sätt. Men det går ändå inte att komma ifrån pjäsens tempofattiga nu.

Djupt men långsamt på Regina

Andreas Jakobsson saknar tempot i Reginateaterns uppsättning av den sydafrikanska pjäsen Reach.