Dinosaurierna ställer livsfrågor

En grupp dinosaurier brottas med de stora livsfrågorna i pjäsen Dinosaurierna som har premiär på Upsala stads­teaters scen Ettan på fredag.Med hjälp av expressivt kroppsspråk, primitivt influerad musik och en stavdocka ska frågeställningar om liv och död gestaltas.

Teater & musikal2005-09-27 23:55
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är en av de första repetitionerna med kostym som UNT får vara med och se. Pjäsen handlar om en grupp dinosaurier för 65 miljoner år sedan. Kostymerna, som går i en gulgråbeige färgskala, påminner om fossil och skådespelarna rör sig på ett halvklot i stundtals grönaktig belysning. De fysiska uttrycken är valda så att de ska antyda arternas utseenden, åtminstone hur man tror att de sett ut.
— Vi ville inte att det skulle vara plastigt, som i böcker och dataspel och jag och scenografen Anja Rühle har medvetet valt bort grön ödlefärg på kostymerna. Egentligen vet man väldigt lite om hur dinosauriernas mjukdelar verkligen såg ut. Det enda man vet säkert något om är skeletten, förklarar regissören Karl Ekdahl.
— Jag är mycket för fysisk teater och har rekommenderat ensemb­len att titta på filmer om djur och på etsningar från 1800-talet av dinosaurier snarare än nutida bilder för att få det rätta konstnärliga uttrycket.
Inga Onn gestaltar Långsvans och Vanna Rosenberg Klubbsvans. Robin Keller skuttar fram på bakbenen som Oviraptor, Lindy Larsson hanterar vingpennor som Pteranodon och Maria Antoniou är grym och moderlig med sitt ägg som Tyrannosaurus.

Komet hotar släktet
Köttätare och växtätare lever efter förmåga i pjäsen som är skriven av Mia Törnqvist. En dag ser de en komet komma farande mot jorden och förstår att de inte har långt kvar att leva.
— Det är ett hot som inte drabbar enskilt utan hela släktet. Vi har velat undersöka vad man gör som individ och som grupp inför ett sådant hot, berättar Karl Ekdahl.
En liten människoflicka i form av en stavdocka ger sig ut på en tidsresa bakåt och träffar dinosauriegänget just i denna stund av undergångsångest. Dinosaurierna döper henne till Trollosaurus. Dockspelare är Andreas Braula, som gick sin utbildning samtidigt som Karl Ekdahl gick sin utbildning på Dramatiska institutet under åren 2000— 2004.
Världsmusikern Sten Källman är kompositör till föreställningens musik. Han har hämtat inspiration bland annat från urbefolkningen på Haiti och svensk folkmusik. Musiker på föreställningen är Martin Sörbom, samt ibland skådespelarna, som till exempel spelar på specialbyggda rör.
— Jag tycker det är intressant att gestalta stora frågor om liv och död för barn. Man kan nog säga att mitt intresse ökat sedan jag fått egna barn. Många av föreställningens idéer har jag bollat med dem, även om de är yngre än föreställningens målgrupp som är åtta till elva år, säger Karl Ekdahl.
— Genom att flickan, Trollosaurus, berättar för dem att det skrivs böcker om dinosaurier i framtiden ger hon ett slags tröst och hopp om ett liv efter detta och att kommande generationer är intresserade av dem.

Fotnot: Skolföreställningar och offentliga föreställningar av Dinosaurierna ges till och med 3 december.